Nacke synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas nacke

Nacke uttalas nacke -n nackar.

Ordformer och varianter av nacke

Nacke är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet nacke

Den adulta hanen har grå hjässa, chokladbrun nacke och huvudsidor, svart eller mörkgrå strupe samt svart haklapp som sträcker sig ned på övre delen av bröstet. På hösten efter ruggningen är haklappen dock täckt av ljusa fjäderbräm och den helsvarta haklappen framträder först på vårkanten på grund av slitage av fjädrarna. Kinderna och undersidan är grå till vitaktiga, beroende på underart (se nedan), medan ovansidan är brunfärgad med längsgående mörka streck. Under vintern har den en tydligt blekare fjäderdräkt och betydligt mindre svart på bröstet.

Halsen (collum) är en kroppsdel som förbinder huvud och bål. Med hals förstås ibland bara den mjuka framsidan, medan baksidan med halskotorna av ryggraden kallas halsrygg eller nacke. På djur kan i stället beteckningarna strupe och manke användas. Hals kan användas som synonym för luftstrupe och röstorgan i uttryck som "ge hals", "för full hals", "ont i halsen" och "sätta i halsen" (vrångstrupen).

Havssulor är stora fåglar med spetsiga långa vingar som ser ut att sitta på mitten av kroppen när de glider över havet på stela vingar. De mäter mellan 87 och 100 centimeter och har ett vingspann på 165–180 centimeter. Havssulor får sin adulta fjäderdräkt efter fem år. Fjäderdräkten hos adulta fåglar är vit med svarta handpennor. Näbben som är lång och vass är ljust blåaktig med mörka längsgående streck. Ögat är ljusblått och omgivet av bar, svart hud. Under häckningen är huvud och nacke gulfärgade. Juvenila fåglar är mörkt gråbrunspräckliga. Under deras fyra första levnadsår får de sedan gradvis mer vitt och mindre mörka partier i fjäderdräkten tills de fått sin adulta fjäderdräkt.

Adult hane i sommardräkt har kanelbrun rygg och övre vingtäckare, rött övre bröst och panna, gråvit, streckad övergump, grått huvud och nacke, och ljusare strupe. Det röda är svagare på hösten och delvis dolt av gråa bräm. Honan och juvenil saknar det röda i sin fjäderdräkt, har streckad brun rygg, brungrå övre vingtäckare och mörkare streckad övergump. Juvenil fågel har en mer streckad och mer gråbrun framrygg och saknar även streckning på strupen.

Adulta fåglar i vinterdräkt är mer gråbruna istället för svarta. De saknar de vita rutmönstret och de vita prickarna på ovansidan av kroppen. Dess näbb är gråvit men näbbryggen är mörk ända fram till spetsen och den har ett mörkt öga som ringas in i vitt. Kinden, hakan, strupen och halsen är vit framtill, medan hjässa, nacke och baksidan av halsen är mörk. På nära håll ser man att den har en mörk bred halskrage som uppåt avgränsas av ett vitt "hack". Detta hack ser hos den flygande fågeln ut som en ljus halvmåne på halsen.

Ett annat exempel på hotfullt beteende är när kajan istället sänker näbben samtidigt som den reser fjädrarna på huvud och nacke. Ibland kombineras detta med att vingarna höjs något. Kajor utmanar ofta varandra på detta sätt. Det kan då sluta med att endera fågeln viker undan eller att de går i strid. En ytterligare hotfull kroppsställning är när fågeln håller kroppen vågrätt och sträcker fram huvudet.

Kamelerna är väl anpassade för de ökenmiljöer som är deras naturliga hemvist. De har breda fötter med mjuka trampdynor, extra tjock hud på knä och bringa, näsborrar som kan stängas, skyddshår vid öronöppningarna, buskiga ögonbryn med två rader av långa ögonfransar. Liksom hos alla kameldjur har varje fot två tår. De har tjock päls som skyddar dem mot nattkylan i öknen, och som även delvis skyddar dem mot hettan under dagen. Pälsens färg varierar mellan sandgrå och mörkbrun. Vid nacke och strupen är håren längst. I övrigt är pälsen under vintern tjockare och tätare. När den varma årstiden börjar avsöndras vinterpälsen inte jämnt och därför ger den ett mindre vårdat intryck. Den vilda populationen skiljer sig från domesticerade djur framförallt genom ljusare, sandfärgad päls, smalare kroppsbyggnad och spetsigare pucklar. Kroppstemperaturen är mera variabel än hos flera andra däggdjur. Skillnaden kan vara 6 till 8 °C, vilket minskar kamelens transpiration.

Kapucinapan väger mellan 1,5 och 5 kg. Den genomsnittliga vikten för hanar är 3,87 och för honor 2,67 kg. Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 33,5 till 45,3 cm och en svanslängd av 35 till 55,1 cm. Pälsen är mörkbrun med undantag av regionen kring ansiktet, nacke och axlar som är ljusbrunt eller gräddfärgat. Resten av pälsen är mörkbrun. På huvudets topp förekommer mörk päls i samma färg som bålen. Denna region liknar en luva. Kapucinapans ansikte är bara glest täckt med fina vita hår och ansiktets hud är rosa till vitaktig. Den långa svansen används som gripverktyg.

Parningen sker i vattnet. Flera hannar provar samtidigt att komma på honans rygg. I början motsätter sig honan och biter mot hannarna eller tar till flykten. Till slut är bara en hanne kvar som biter i honans nacke för att lugna henne. Själva parningsakten varar i cirka tre minuter. Hos knubbsälar finns inga monogama relationer och de etablerar inte heller harem som andra sälar.

Nacke på Engelska

back of the neck