Vad betyder och hur uttalas namnlag
Namnlag uttalas namn|lag -en -ar.
Ordformer och varianter av namnlag
Singular
- namnlag
- obestämd grundform
- namnlags
- obestämd genitiv
- namnlagen
- bestämd grundform
- namnlagens
- bestämd genitiv
Plural
- namnlagar
- obestämd grundform
- namnlagars
- obestämd genitiv
- namnlagarna
- bestämd grundform
- namnlagarnas
- bestämd genitiv
Namnlag är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet namnlag
Namnlagen är en svensk lag som reglerar svenska medborgares skyldigheter och rättigheter rörande personnamn, i betydelsen borgerligt namn. Namnlagen omfattar även nordiska medborgare bosatta i Sverige. Lagen ersatte vid sin tillkomst en äldre namnlag (SFS 1963:521) som var den första i sitt slag. Tidigare hade namnfrågor reglerats genom förordningar. Förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn, vanligen kallad namnlagen, kom att ändras 1919, 1920, 1921, 1922, 1931, 1946 och 1962.
Namnlagen beskriver på vilket sätt en person kan förvärva ett efternamn respektive förlora rätten till ett efternamn. För vissa efternamn, sk egenartade efternamn, finns ett utökat skydd i namnlagen. I namnlagen finns också riktlinjer för vad som inte är lämpligt att ha som namn. Det är till exempel inte tillåtet att ta ett namn som kan uppfattas som benämning på en järnvägsstation eller ett postkontor.
Riksarkivet: Om namnbyten och namnlagar i Sverige.
