Narkolepsi Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet narkolepsi

1. Narkolepsi kallas ibland felaktigt för sömnsjuka, vilket egentligen är ett vidare begrepp som omfattar en rad olika sjukdomstillstånd med liknande symtom.
2. Det finns en koppling mellan narkolepsi och HLA-DQB*0602-allelen, över 90 % av alla narkoleptiker bär på genen. Det bör dock starkt belysas att ett ensamt HLA-test ger mycket liten indikation på sjukdom, eftersom drygt 20 % av befolkningen bär på genen. Vidare misstänker man att insjuknande ofta initieras av yttre miljöfaktorer. Ett antal samtidiga narkolepsifall hos barn i Sverige, Finland och senare i ett antal länder i Europa väckte misstankar om att vaccinationen mot den nya influensan A/H1N1 (Svininfluensan) kan ha utgjort en sådan miljöfaktor. Läkemedelsverket har sedermera verifierat att detta samband föreligger. Socialstyrelsen har därför ändrat rekommendationerna till att inte ge vaccinet Pandemrix till personer under 18 år.
3. Vid narkolepsi förstörs orexininnehållande nervceller i perifornikala hypotalamus. Processen har bevisats vara autoimmun. De nervceller som förstörs tros framför allt ha en roll i stabiliseringen av sömn och vakenhet, det vill säga de konsoliderar både sömn och vakenhet och minskar risken för att vi ska vakna när vi sover och somna när vi är vakna. Förlusten av dessa celler leder således både till dagliga sömnattacker och uppsplittrad nattsömn. Typiskt för narkolepsi är att sömnattackerna innehåller REM-sömn, vilket skiljer dem från vanliga tupplurar som vanligtvis utgörs av icke-REM-sömn. De övriga symptomen vid narkolepsi tros bero på att fenomen som normalt hör till REM-sömn liksom "tränger in" under vakenhet. Hallucinationerna anses då utgöra dröminnehåll, och kataplexin och sömnparalysen alstras via den mekanism som normalt gör oss förlamade under REM-sömn (en fysiologisk förlamning av den viljestyrda muskulaturen inträder normalt under REM-sömn i syfte att hindra oss från att agera ut våra drömmar).
4. Den klassiska symptomtetraden vid narkolepsi utgörs av dagliga, obetvingliga sömnattacker, kataplexi, sömnparalys och hallucinationer i samband med insomnande och uppvaknande (hypnagoga respektive hypnopompa hallucinationer). Alla patienter har dock inte samtliga dessa symptom, och i ICSD2-kriterierna är sömnattackerna det enda obligata symptomet (det vill säga det enda symptom som måste föreligga för att diagnosen ska kunna ställas). Även hos de narkoleptiker som har kataplexi är det vanligt att antingen sömnattackerna eller kataplexin debuterar före det andra symptomet, och det kan skilja flera år mellan debuten av sömnattacker och debuten av kataplexi. Sömnattackerna föregås vanligtvis av tilltagande sömnighet, och sömnen kan ofta skjutas upp med viljeansträngning till en början. Till slut blir dock sömnbehovet övermäktigt och patienten somnar även om hon eller han är mentalt eller fysiskt aktiv. Sömnepisodernas längd kan variera, men behöver inte vara mer änågra minuter. Vanligtvis upplever patienten sig subjektivt utvilad efter en sömnepisod. Kataplexin utgörs av symmetrisk, bilateral, attackvis kommande muskeltonusförlust, total eller partiell, i skelettmuskulatur. Det kan till exempel yttra sig som en svårighet att hålla uppe huvudet, svårighet att artikulera ord, knäsvaghet, att personen tappar saker, eller (i sällsynta fall) att personen verkligen faller ihop. Attackerna kommer ofta i samband med sinnesrörelse. Förutom dessa klassiska symtom förekommer mer sällsynt dessutom andra symtom såsom kraftig viktuppgång, humörsvängningar, psykiska besvär eller andra autoimmuna symtom såsom t.ex. sköldkörtelrubbningar. De hundratals personer med Pandemrixutlöst narkolepsi har i allmänhet haft ett specifikt snabbt och kraftfullt insjuknande jämfört med klassiskt insjuknande som vanligen är mer smygande. (källa)