Vad betyder och hur uttalas nationalitetsbeteckning
Nationalitetsbeteckning uttalas nat|ion|al|itets|be|teckn|ing.
Ordformer och varianter av nationalitetsbeteckning
Singular
- nationalitetsbeteckning
- obestämd grundform
- nationalitetsbetecknings
- obestämd genitiv
- nationalitetsbeteckningen
- bestämd grundform
- nationalitetsbeteckningens
- bestämd genitiv
Plural
- nationalitetsbeteckningar
- obestämd grundform
- nationalitetsbeteckningars
- obestämd genitiv
- nationalitetsbeteckningarna
- bestämd grundform
- nationalitetsbeteckningarnas
- bestämd genitiv
Nationalitetsbeteckning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet nationalitetsbeteckning
Nationalitetsbeteckning är en eller flera bokstäver som används som förkortad beteckning för en stat.
Exempel på nationalitetsbeteckningar är att Sverige i olika sammanhang betecknas med S, SE eller SWE, Finland betecknas med FI eller FIN (tidigare även SF), Polen PL eller POL och Tyskland D, DE, BRD eller GER. Vilken beteckning som används beror på sammanhanget.
Det numera mest använda systemet för nationalitetsbeteckningar återfinns i ISO-standarden ISO 3166-1. Den introducerades först 1974 och har vanligen två bokstäver, men den har även en variant med tre bokstäver.
En serie innehåller nationalitetsbeteckningar för luftfartyg (flygplan med mera), vilka finns med i registreringsnumret för varje luftfartyg i respektive lands luftfartygsregister.
