Natriumkarbonat Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet natriumkarbonat

1. Den vanligaste typen av glas är silikatglas (även kallat sodaglas) som framställs med kiseldioxid som glasbildare, soda (natriumkarbonat) som flussmedel och kalksten (kalciumkarbonat) som stabilisator. Med pottaska (kaliumkarbonat) som flussmedeli stället för soda får man kaliglas (kaliumkalkglas, bömisk kristall, lättkristall), ett mjukare och mer svårsmält glas, samtidigt som det är mer motståndskraftigt mot kemiska angrepp. Buteljglas är ett enklare glas, som förorenats av järn- eller kopparoxid (ger grön färgton) eller manganoxid (ger brun färgton). (källa)
2. Efter behandling med lut måste laven sköljas grundligt i vatten. (Jämför lutfisk.) Luten tillreddes traditionellt av björkaska från spisen (pottaska), men modernare kan man använda natriumkarbonat (soda), Na2CO3, kaliumkarbonat, K2CO3 köpt i färghandeln eller kokbokens "bikarbonat" (egentligen natriumvätekarbonat, NaHCO3). (källa)
3. Luten till lutfisk är en vattenlösning av kalciumhydroxid och natriumkarbonat (soda). När kalciumhydroxid används som tillsats till livsmedel betecknas den med E-nummer E 526. (källa)
4. Karbonatmineral utgör en stor grupp mineral. Ett av jordskorpans vanligaste mineral är kalciumkarbonat, CaCO3, kalk, vilken förekommer i många olika former, till exempel kalkspat eller kalcit samt marmor. Stora delar av jordens koldioxid finns bundet i bergarternas karbonater. En annan karbonat är natriumkarbonat,Na2CO3, och om man löser det i vatten blir det ett basiskt ämne. (källa)
5. Sodavatten är en beteckning för olika typer av vatten, vilka har det gemensamt att de innehåller en naturlig eller tillsatt mängd natriumkarbonat (även kallat soda). (källa)
6. Under 1800-talet associerades vanligtvis ordet "kelp" med de havsalger som användes för framställning av soda (natriumkarbonat). (källa)
7. Natriumkarbonat Na2CO3 och Kaliumkarbonat K2CO3. (källa)
8. Proceduren från det att man lägger fisken i lut till dess att man har fisken på matbordet tar över två veckor. Den torkade fisken läggs först i blöt i fem-sex dygn, i kallt vatten som byts en gång om dagen. Den vattenmättade fisken läggs därefter några dygn i nytt vatten tillsammans med lut. Luten som används är en vattenlösning av natriumkarbonat (soda) och kalciumhydroxid (släckt kalk). Därefter avlutas fisken i fem-sex dygn i nytt kallt vatten, som åter byts en gång om dagen. Efter detta kokas fisken försiktigt innan den serveras. Om den inte har avlutats tillräckligt får lutfisk en egenartad, genomskinlig lyster och en dallrande konsistens. Den främsta orsaken till att många inte gillar lutfisk torde vara att de har serverats dåligt avlutad fisk, som alltså har en geléaktig konsistens. Dåligt avlutad fisk krymper åtskilligt vid kokningen, och är den riktigt dåligt avlutad försvinner den helt: det finns bara spad kvar. (källa)
9. Det var först under 1700-talet man lärde sig skilja mellan natrium- och kaliumföreningar. Natriumkarbonat kallades då mineraliskt alkali, medan kaliumkarbonatet kallades vegetabiliskt alkali eftersom det kunde framställas ur växtaska. (källa)
10. Natriumkarbonat eller soda Na2CO3 är kolsyrans natriumsalt. (källa)