Vad betyder och hur uttalas naturhistoria
Naturhistoria uttalas nat|ur|hist|oria.
Ordformer och varianter av naturhistoria
Singular
- naturhistoria
- obestämd grundform
- naturhistorias
- obestämd genitiv
- naturhistorien
- bestämd grundform
- naturhistoriens
- bestämd genitiv
Naturhistoria är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet naturhistoria
Naturhistoria (naturalhistorisk) eller naturalhistoria är ett tidigare använt begrepp för läran om de enskilda sorters naturföremål som gick att hitta i naturen. Föremålen delades in i mineralriket, växtriket och djurriket. Naturhistorian betraktades som relativt enkla observationer av naturen, med beskrivningar av varje föremåls egenskaper, medan kemi och anatomi sågs som ser avancerade genom att dessa vetenskapsgrenar försökte hitta vilka lagar som styr naturen.
Ordet historia bör i sammanhanget tolkas som undersökning, vilket är en äldre användning av ordet, än vår tids historiebegrepp. Den som studerade naturhistoria kallades naturhistoriker eller naturforskare. Ordet naturhistoria finns kvar i benämningen på naturhistoriska museer.
