Vad betyder och hur uttalas nederbördsmätare
Nederbördsmätare uttalas neder|börds|mät|are.
Ordformer och varianter av nederbördsmätare
Singular
- nederbördsmätare
- obestämd grundform
- nederbördsmätares
- obestämd genitiv
- nederbördsmätaren
- bestämd grundform
- nederbördsmätarens
- bestämd genitiv
Plural
- nederbördsmätare
- obestämd grundform
- nederbördsmätares
- obestämd genitiv
- nederbördsmätarna
- bestämd grundform
- nederbördsmätarnas
- bestämd genitiv
Nederbördsmätare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet nederbördsmätare
För att nederbördsmätningen ska bli korrekt är det viktigt att nederbördsmätaren placeras rätt så att inte vind eller andra ovälkomna felkällor påverkar mätningen. Andra faktorer som kan påverka mätresultatet negativt är avdunstning (särskilt vid mätstationer utan direkt tillsyn), vätning/vidhäftning i samband med att nederbörd fastnar i nederbördsmätaren eller blir kvar i behållaren efter tömning, och hagel som studsar ur behållaren.
Det finns olika typer av nederbördsmätare lämpade för olika klimat och ändamål.
Den vanligaste nederbördsmätaren i världen kallas tipping-bucket. Den innehåller två små kärl för en eller två millimeter regn. När ena kärlet är fyllt tippas innehållet ut samtidigt som det andra kärlet fylls. Nederbörden mäts då i antal tippningar. En nackdel med mätaren är att fast nederbörd måste smältas och att risken för avdunstning då är stor. Den används av exempelvis kommuner och universitet.
Det finns även optiska nederbördsmätare som bygger på principen att brytningen och absorptionen av utsända ljussignaler förändras beroende på nederbördsintensiteten.
De första kända nederbördsmätningarna gjordes i Indien för lantbruks- och skatteändamål. I skriften Arthasastra från cirka 300 år f. Kr. nämns en regnmätare med fyrkantig öppning. I Palestina gjordes regnmätningar cirka 200 år f. Kr. I Kina hade man nederbördsmätare för både regn och snö år 1247 e. Kr. Regnmätarna bestod av koniska eller cylinderformade kärl och fanns i varje provins- och distriktshuvudstad. För snömätningar hängdes bambukorgar upp på bergssluttningar och i bergspass.
