Vad betyder och hur uttalas nedfirning
Nedfirning uttalas ned|fir|ning el. ner|fir|ning.
Ordformer och varianter av nedfirning
Singular
- nedfirning
- obestämd grundform
- nedfirnings
- obestämd genitiv
- nedfirningen
- bestämd grundform
- nedfirningens
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- nerfirning
- obestämd grundform
- nerfirnings
- obestämd genitiv
- nerfirningen
- bestämd grundform
- nerfirningens
- bestämd genitiv
Nedfirning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet nedfirning
Nedfarten visade sig än mer farlig. Vid den första nedfirningen föll Scott och bröt båda benen. Längre ner skadade sig också Bonington och fick bland annat två brutna revben och punkterad lunga. Huvuddelen av den veckolånga nedfarten till baslägret fick dessutom ske i full storm.
1627 byggdes borgen ut och försågs med en garnison. Borgen var nu starkt befäst. Under århundradena efter att borgen hade byggts, under krigstider som tyska bondekriget och trettioåriga kriget, lyckades ingen främmande makt ta det. På 1600-talet blev Scharzfels statsfängelse. Från 1695 satt Eleanor von dem Knesebeck (född 1655) inspärrad här. Hon kom från en respekterad Lüneburgadel, fast det var en lägre lantadel. Från sitt äktenskap 1682 var hon piga till prinsessan Sofia Dorotea av Celle. Mellan den sextonåriga Sophie Dorothea och Eleonore, som var gift med Hannover, utvecklades ett vänskapligt förhållande, ett slags mor-dotter-förhållande, och hon var invigd i ett utomäktenskapligt kärleksförhållande mellan sin matmor och den våghalsige Philip Christoph Königsmarck, där hon fungerade som överlämnare av brev. Eleonore von dem Knesebecks familj försökte gång på gång inleda rättsliga förfaranden och erbjöd också en deposition på 100 000 thaler förgäves. Fången förblev inlåst i en liten kammare och såg en gammal vakt bara en gång om dagen. Hennes familj mutade till slut takläggaren Veit Rentsch. Eleanor befriades 1697 från den höga borgklippan med hjälp av en äventyrlig nedfirning på över 20 meter från klippan, tätt tryckt mot sin räddare, som firade ner sig tillsammans med henne. Han hade tidigare gjort en öppning i fångarnas tak och fört dem upp på trappan med ett rep. Eleonores svåger väntade nedanför med en handfull beridna män och förde dem i säkerhet. Hon reste sedan till Wien, där hon lyckades få ett kejserligt skyddsbrev och for därefter till Braunschweig. År 1717 sägs hon ha dött i en by nära denna stad. Hon fick cirka 2000 thaler från familjen till sin tidigare matmor.
