Vad betyder och hur uttalas nödsakad
Nödsakad uttalas nöd|sak|ad.
Nödsakad betyder se sig nödsakad att.
Ordformer och varianter av nödsakad
Nödsakad är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet nödsakad
Grundligt skakades hans ställning, då Giolitti i december 1894 framdrog dokument, som undanhållits vid processen mot den 1893 sammanstörtade Banca Romanas styresmän och vilka påstods kunna bevisa, att Crispi mottagit betydliga summor av nämnda bank och även gjort sig skyldig till försäljning av ordnar. Crispi hindrade sakens dragande under offentlig debatt genom att ajournera kammaren och lät åtala Giolitti för smädelse. För de därefter infallande parlamentsvalen vidtog Crispi en rad av våldsamma åtgärder med det resultat, att regeringen i den nya kammaren (juni 1895) erhöll en förkrossande majoritet. Alla ministrarna återvaldes, själv valdes Crispi i 9 kretsar. Crispi var inte längre en konstitutionell regeringschef, han var Italiens diktator, lika hatad av högern, de klerikala och radikalerna, av de sistnämnde inte minst för den hänsynslösa stränghet, med vilken han undertryckte de socialistiska oroligheterna på Sicilien. De personliga beskyllningarna mot premiärministern återupprepades i våldsammaste form av den radikale politikern Felice Cavallotti. För att besvärja stormen sökte då Crispi genom fullföljande av en djärv, men ruinerande erövringspolitik genom det abessinska kriget skaffa det utmattade landet krigisk ära. Men då italienarna under general Oreste Baratieri 1 mars 1896 led det förkrossande nederlaget vid Adwa, såg sig Crispi nödsakad att begära sitt avsked (5 mars), som beviljades. Hans meddelande därom i deputeradekammaren framkallade ursinniga bifallsrop, och under en skur av skymford lämnade han salen. Hans efterträdare blev Rudinì.
Hedda Piper var dotter till riksrådet och kanslipresidenten greve Claes Ekeblad d.y., och vetenskapsmannen Eva De la Gardie och gifte sig 1769 med greve Carl Gustaf Piper. Hennes make var mycket rik men äktenskapet var olyckligt, "då hon dagligen ser sig komprometterad med dess kammartjänare, äger intet att säga i sitt eget hus" (1782): Hennes make hade enligt samtiden ett homosexuellt förhållande med sin "högt älskade" favorit och kammartjänare Beck, som "chagrinerar henne på alla sätt. För sitt sista barn är hon tom nödsakad att köpa mat, då hon i sitt kök ej kan begära en buljong utan att bli contrecaré av Becken" (1784), något som var nära att leda till skilsmässa. Förhållandet mellan Carl Gustaf Piper och Beck gjorde skandal, den förres öppna sorg vid Becks död 1788. Hedda Pipers bror uppgav dock vid Becks död att hon "i viss mån saknade honom, emedan han tog hennes parti vid många tillfällen, då trakasserier voro på färde. För hennes barn gjorde han allt, och som hans auktoritet var så stor, var det en mäktig bundsförvant att äga". Beck var rik vid sin död och kunde testamentera 1000 riksdaler år vart och ett av barnen Piper och 50 plåtar åt varje medlem av tjänarstaben.
Lovisa Ulrika själv uppgav själv att orsaken till Strömfelts avsked var att hon umgicks med Carl Gustaf Tessin och "alla de förnämsta af Hattpartiet, hvilka hos denna kammarfröken, just under ögonen på Drottningen, etablerade deras rendez-vous". Enligt Axel von Fersen den äldre var orsaken till att hon tog avsked "at hon genom andras ränker nu blifver nödsakad at skiljas ifrån hofvet", och han pekade ut Lovisa Ulrikas nya favorit Ulrika Eleonora von Düben som ansvarig. Ulrika Eleonora von Düben fick efter Strömfelts avsked överta hennes tjänst som kammarfröken.
Nödsakad på Engelska
- compelled
- he felt compelled to leave his position
