Oförvägen Synonymer Betyder Uttal

• fräck
• oförskräckt

Hur används ordet oförvägen

1. Chalmers studentkår önskade 1954 få ett nytt namn på gatan, och utlyste en tävling för ett lämpligt namn. Därefter föreslogs namnet Emiloförvägen, efter Emil och Emilia som chalmeristen kallas. Men lärarkollegiet, som gatunamnsberedningen tillfrågade, ansåg att gatan skulle heta Sven Hultins Gata. Namnfrågan blev därefter vilande till 1956, då beredningen prövade den på nytt, eftersom både allmänheten och Chalmers studentkår önskade få till en ändring. I en skrivelse framhöll kåren att förledet Emil-, skulle anknyta till det namn som chalmeristen gick under. Den studentikosa andan samt ordleken i efterledet -oförvägen menade man var ytterligare en stor förtjänst. Men beredningen höll fast vid Sven Hultins Gata, vilket stadskollegiet tillstyrkte, dock inte enhälligt. Lokalpressen uppmärksammade frågan och bland andra Harry Hjörne gick på kårens linje, men ansåg samtidigt att Emil Oförvägen var ett bättre alternativ. Då Göteborgs stadsfullmäktige röstade i frågan, vann Sven Hultins Gata med 35 röster mot 23. (källa)
2. Häyhäs kompanichef var Aarne Juutilainen som hade väckt uppmärksamhet som hårdför och oförvägen och bland annat kallades "Marockos skräck" då han hade tjänstgjort i Främlingslegionen. Juutilainen hjälpte den tystlåtne och småväxte Häyhä att nå berömmelse. Journalister som besökte Kollaa-fronten började beskriva Häyhä som en hjälte. Häyhä, som användes flitigt av den finländska krigspropagandan, påstods orsaka så stora förluster för motståndaren att ryssarna skulle ha utlovat en stor belöning till den som kunde ta hans liv. Röda armén skulle också ha skickat egna prickskyttar med enda uppdrag att bli av med Häyhä. Flera gånger ska Häyhä själv ha kommit tillbaka från sina uppdrag med flera kulhål i sin snödräkt. Häyhä började få gåvor bestående av allt från varma vantar till fickur. Han erbjöds också sovjetiska gevär med kikarsikte vilka hade tagits som byte, men använde hellre öppna riktmedel. (källa)
3. Rough Riders (engelska, "vilda ryttare") var det folkliga namnet på USA:s första frivilliga kavalleriregemente vid spansk-amerikanska kriget mellan USA och kolonialmakten Spanien. Rough Riders uppsattes 1898, vid utbrottet av kriget, av överstelöjtnant (sedermera president) Theodore Roosevelt och läkaren Leonard Wood. De vann stor ryktbarhet genom oförvägen djärvhet i striderna på Kuba, en tid under Roosevelts eget befäl. (källa)
4. Sommarträdgården i Sankt Petersburg. Det första solskenet lockar ut stadsborna i det fria. Adelsbarnen härmar de vuxna och leker brudar eller soldater. Två officerare, Tjekalinskij och Surin, förundrar sig över en vän, ingenjörsofficeren Herman. Varje kväll beger han sig som åskådare till olika spelhus, men utan att själv spela. Det båda officerarna avlägsnar sig och istället infinner sig Herman och greve Tomskij. De möter furst Jeletskij, som presenterar sin fästmö Lisa. I henne känner Herman igen den flicka som han i hemlighet älskar. Men hans kärlek är hopplös, eftersom hon är adoptivdotter till en rik grevinna och han själv är fattig. Tomskij berättar för Herman om grevinnan: hon var en gång en ung skönhet, som var en oförvägen hasardspelerska och som lär ha känt till hemligheten med de tre oslagbara korten. Herman blir fascinerad och vill få reda på hemligheten bakom korten. (källa)