Omtrycka Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet omtrycka

1. Cantù är mest känd för sin Storia universale (1838-46), vilken många gånger omtryckts och översatts till olika språk. Cantù skrev även om Giuseppe Parini, Cesare Beccaria, Vincenzo Monti, Alessandro Manzoni, om Lombardiet under 1600-talet, vidare en historisk kommentar till Promessi sposi en i Italien mycket läst roman, Margherita Pusterla, och flera böcker i uppfostringssyfte. Åren 1833-34 satt han i fängelse i Milano som misstänkt av den österrikiska regeringen. Cantù var deputerad i det italienska parlamentet, medlem av flera akademier, grundare av Società storica lombarda och föreståndare för statsarkivet i Milano. (källa)
2. På våren 1533 lämnade Rabelais Montpellier och begav sig till Lyon, ett franskt bokförläggarcentrum som innebar en andlig och materiell förbindelse med Italien. Här utgav han under de närmaste åren flera lärda arbeten, exempelvis Epistolce medicinales Manardi, Hippokrates aforismer och Lucius Cuspidius föregivna testamente. Av långt större betydelse var det emellertid att han gav ut en reviderad upplaga av en gammal folkbok, Les grandes et inestimables chroniques du grant et enorme géant Gargantua (1532). Denna lustiga jättekrönika hade en ofantlig framgång. På två månader sålde den mer än alla biblar på nio år, säger Rabelais själv i prologen till sin närmast följande skrift, som var en förbättring av denna folkbok: Les horribles et epouvantables jaicts et prouesses de tres renommé Pantagruel, Roy des dipsodes, filz du grand geant Gargantua composez nouvellement par maistre Alcofrybas Nasier (troligen tryckt i slutet av 1532). Dess framgång var ännu större än folkkrönikans, och den omtrycktes fyra gånger innan slutet av 1533. Den togs med i Sorbonnes förteckning över förbjudna böcker i oktober 1533. Samtidigt började Rabelais publicera en serie almanackor, vilket han tycks ha fortsatt med ända fram till 1550. De vanligaste astrologiska förutsägelserna som förekom i tidens almanackor, även i Rabelais egna, parodierade han i Pantagrueline prognostication (1533, flera upplagor). (källa)
3. Jowett blev 1842 lärare, 1855 professor i grekiska, 1870 föreståndare vid Balliol College i Oxford och var 1882–1886 universitetets vicekansler. Han blev till sist en medelpunkt för hela det intellektuella livet i Oxford och verkade energiskt för detta lärosätes utveckling. Jowetts kommentarer över Pauli brev (2 band, 1855, ny upplaga 1859) utsatte honom från högkyrkligt håll för beskyllningar för kätteri. Hans översättningar av Platons dialoger (1871, 3:e upplagan i 5 band 1892, omtryckt 1924) har ansetts som ett mästerverk som i hög grad bidrog till den idealistiska renässansen inom brittisk filosofi. Jowett översatte även Thukydides (2 band, 1881) och Aristoteles Politik (2 band, 1885). I unga år påverkades han starkt av traktarianismen, men slöt sig sedan, under inflytande av Stanley, närmast till den bredkyrkliga riktningen. Jowett utövade på sina lärjungar, till vilka hörde många sedermera inom statslivet och universitetet i ledande ställningar verksamma män, ett starkt personligt och karaktärsdanande inflytande. (källa)
4. Liffner, Axel: "I Dorothy Sayers spår", i dagstidningen Aftonbladet, 24 maj 1954. Omtryckt i Liffner, Axel: 12 + 1: samtal med svenska översättare (Ruin, 2013), s. 23-25. (källa)
5. Redan 1575 hade Vedel utgivit sitt förnämsta arbete, den förträffliga översättningen av Saxo (ny upplaga 1610, omtryckt 1847), ett av den danska litteraturens viktigaste språkmonument. Liknande förtjänst inlade han genom en upplaga (1591) av hundra danska kämpavisor, på uppdrag av drottning Sofia, samt av Adam av Bremens verk om den nordiska kyrkans äldsta historia (på latin efter en i Sorø funnen handskrift, 1579). (källa)
6. Erik Lindegren På väg mot instrumentallyriken (Aftontidningen 31/12 1945), omtryckt i Kritiskt 40-tal, Bonniers 1948 och Tangenter, Bonniers 1974. (källa)
7. Många av Dworkins tidiga tal är omtryckta i hennes andra bok, Our Blood (1976). Senare urval av tal omtrycktes då och tjugo år senare, i Letters from a War Zone (1988) och Life and Death (1997). (källa)
8. Till Bureus betydelsefulla verk hör också utgivningen av Konunga- och Hövdingastyrelsen 1634 (En nyttigh bok om konnunga styrilse och höfdinga, också omtryckt 1650). Bureus uppgav sig ha funnit denna i en avskrift i Johan Skyttes bibliotek, men originalet förkom sedan, och under många år ansågs verket vara ett bedrägeri av Bureus, möjligen med Johan Skyttes medhjälp. Inte förrän 1867 upptäcktes andra handskriftfragment av samma skrift, daterade till 1400-talet (Vadstenafragmentet, upptäckt i Helsingfors senatsarkiv). Konunga- och hövdingastyrelsen beskriver den medeltida riksordningen och talar om hur och varför kungen skall styra landet. Bureus avskrift användes långt före utgivningen och Gustav II Adolf lär ha varit mycket förtjust i den och till och med ha övervägt att anbefalla dess användning i skolorna. (källa)