Operakonst Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet operakonst

1. Vad gäller Trojanerna ger Berlioz helt avkall på koloraturpartier och eftergifter åt sångarna. Sångpartierna är korta och ofta mindre karakteristiska. Viktigare än varje slags uppseendeväckande effekt i dramatiskt eller lyriskt hänseende, var för Berlioz att skapa en allmän stämning där orkestern deltog på lika villkor. Detta leder till att hela operan kännetecknas av en episk långrandighet, som framträder i såväl tonsättarens böjelse för långsamma temp som i hans förkärlek för att foga samman flera nummer till en tablå. Gränserna mellan recitativ och arior är suddiga. Man skall dock inte vara rädd för att få långtråkigt. Det handlar enbart om ett etablerande av andra måttstockar än de som gällde för 1800-talets operakonst. Det ligger nära till hands att jämföra Berlioz opera med Wagners verk. Men man kan likväl se den som en motpol till Wagner, eftersom tonsättaren här inte vill förnya tonspråket utan helhjärtat går in för att fullborda en tradition. (källa)
2. Neapelstilens bidrag till operakonsten är cantilena med virtuos koloratur i tredelade aria da capo förs fram i operan. Recitativo secco och recitativo accompagnato har också en bärande funktion. Aria och recitativavsnitt ordnas enligt mönsteret RARA... osv. Kör (coro) användes inte, dess plats tog vokala duetter, tersetter och kvartetter. Alessandro Scarlatti introducerade även tredelad uvertyr. (källa)
3. På Sicilien är en hänförande opera, trots att det finns mycket att anmärka på i såväl formellt som dramaturgiskt avseende och det inte handlar om någon milstolpe i operahistorien. Vad gäller den exotiska lokalfärgen och naturalismen är operan varken mer passionerad än Verdis Trubaduren eller mer originell än Bizets Carmen. Men runt sekelskiftet 1900 uppstod med den här enaktaren ändå en ny trend inom operakonsten: verismen. Med denna avsågs en osminkad framställning av vardagsrealismen utan överdrifter. På Sicilien blev till ett av musikteaterns mest populära verk. Melodierna ingår sedan länge i den italienska vistraditionen och den mest berömda (ur Intermezzot) sjungs till och med av Venedigs gondoljärer. Om man vill kalla någon opera för en italiensk nationalopera måste det bli På Sicilien. Främst på grund av handlingen: kärlek, svartsjuka och dödlig hämnd (vendetta). Men även skådeplatsen och tidpunkten - en siciliansk by på påskdagen - är beaktansvärda, efter det kyrkan härigenom hamnar i blickpunkten som det centrala i tillvaron. (källa)
4. Uruppförandet 1934 blev en så stor framgång både bland allmänheten och kritiken att en ny instudering följde samma år i Moskva 24 januari. Operan gjorde succé även utomlands, redan i januari 1935 sattes den upp i Cleveland och därefter följde i rask takt New York, Philadelphia, Prag och Zürich. Men 1936 förbjöds operan i Sovjetunionen i praktiken, om än inte formellt. I januari gästspelade ensemblen från Malijteatern i Moskva, där Stalin bevistade en föreställning, men av tidsbrist tvingades han lämna teatern i förtid utan att ha yttrat sin mening. Det här tolkades som ett tecken på missnöje och i enlighet med den totalitära statens regler inleddes en presskampanj, som började med den berömda, beryktade och anonyma Pravdaartikeln "Kaos istället för musik" den 28 januari 1936. I den angreps Sjostakovitj för att han gett en falsk framställning av en i grunden vacker värld, och att musiken var för "modernistisk" samt att verket gjorde narr av operakonsten. I ett slag försvann operan från repertoaren i Sovjetunionen i mer än 30 år och Sjostakovitj såg sig tvingad att omarbeta verket. Senare omarbetade Sjostakovitj operan och döpte om den till Katerina Ismailova. Där finns två nya mellanspel, en större omarbetning av akt 1, scen 3. Konflikterna i operan mildrades och handlingen gick ut på att framställa en ömkansvärd kvinna som tyranniserades av manssamhället. Den omarbetade versionen hade premiär i Moskva den 26 december 1962. Tonsättaren föredrog den reviderade versionen, men efter hans död har originalet spelats oftare. Först 1979, fyra år efter Sjostakovitj död, lyckades Mstislav Rostropovitj få tag på partituret till originalversionen och därmed kunde Lady Macbeth från Mtsensk återvända till världsscenen i sin ursprungliga gestalt. (källa)
5. Julietta är Martinůs mästerverk inom operakonsten och det var ett verk som han var djupt engagerad i. Teman som längtan och vandring appellerade starkt till denne kompositör som befann sig i exil större delen av sitt liv. Figuren Julietta var knuten inte bara till hans fru Charlotte, men även till hans elev Vítĕzsla Kaprálová med vilken han kan ha varit känslomässigt involverad i. Verket uruppfördes den 16 mars 1938 i Prag. (källa)