Vad betyder och hur uttalas ordbildning
Ordbildning uttalas ord|bild|ning.
Ordformer och varianter av ordbildning
Singular
- ordbildning
- obestämd grundform
- ordbildnings
- obestämd genitiv
- ordbildningen
- bestämd grundform
- ordbildningens
- bestämd genitiv
Plural
- ordbildningar
- obestämd grundform
- ordbildningars
- obestämd genitiv
- ordbildningarna
- bestämd grundform
- ordbildningarnas
- bestämd genitiv
Ordbildning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet ordbildning
Begreppet kravall tas upp i Svensk etymologisk ordbok och finns i svenska språket sedan 1840-talet. Först använt som tidningsord, under inflytande från danska och tyska medias ord kraval respektive krawall, i Svensk historisk tidskrift om upploppen 1830. Ordet antas härstamma från latinets charavallium, vilket i äldre franskans charivalli, använts som en biform till charivari, för larm, oväsen, kattmusik, och anses vara en ljudhärmande ordbildning.
Ordbildning, eller derivation, är läran om hur självständiga ord, s.k. lexem, är morfologiskt relaterade till varandra. Om man jämför orden älska, älskare och älskarinna ser man att de har en gemensam del och att komplexiteten ökar genom att i varje derivationssteg ett affix läggs till utgångsordets stam. Man säger att det morfologiskt mer komplexa ordet är bildat av det mindre komplexa. Detta behöver inte förstås som en utsaga om en historisk händelse, ordbildning hör lika mycket hemma inom synkronisk som diakronisk språkbeskrivning.
