Vad betyder och hur uttalas perfektform
Perfektform uttalas per|fekt|form -en -er.
Ordformer och varianter av perfektform
Singular
- perfektform
- obestämd grundform
- perfektforms
- obestämd genitiv
- perfektformen
- bestämd grundform
- perfektformens
- bestämd genitiv
Plural
- perfektformer
- obestämd grundform
- perfektformers
- obestämd genitiv
- perfektformerna
- bestämd grundform
- perfektformernas
- bestämd genitiv
Perfektform är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet perfektform
Perfekt brukar alltså i svenskan betraktas som ett grammatiskt tempus. Dess innebörd här är att beskriva att verbets handling har avslutats men fortfarande är aktuell. Exempel: "Cornelia har gått till skolan" säger att Cornelia gick till skolan i morse och fortfarande är där, till skillnad från "Cornelia gick till skolan" (preteritum), vilket inte säger någonting om huruvida hon fortfarande antas befinna sig där. Perfektformen i svenskan konstrueras med presens av hjälpverbet "ha" och huvudverbets supinumform: aktiv: har stulit, passiv: har stulits. Presens av "vara" kombinerat med perfekt particip kan vara ett alternativt sätt att uttrycka passiv perfekt: Är stulen motsvarar har stulits, men lägger mer fokus på det resultativa tillståndet. För verb som uttrycker rörelse eller förändring får dock "är" och perfekt particip samma innebörd som den aktiva "ha"-perfekten: är kommen = har kommit. I många andra språk att det regel att rörelse- och förändringsverbens perfekter ska bildas med sådana här "är-konstruktioner", medan man för övriga verb använder "har-konstruktioner". Det gäller bland annat vår nära släkting danskan.
Syriskan tillhör den östarameiska grenen och skiljer sig från de västarameiska dialekterna, bibelarameiskan, targumiskan och andra, dels fonetiskt genom bortfall av slutande 'u' i pluralis av perfektform och imperativ och avslutande i flera pronominella suffix, dels syntaktiskt genom sin av grekiskan starkt påverkade satsbildning.
I skelleftemål kan man negera perfektformen av verb med o-. Betydelsen av verbet ändras då till 'inte ... än': Bussn ha okåmme 'bussen har inte kommit än', I ha ovöre å hannle 'jag har inte varit och handlat än'.
I vers 2 har finlandssvenska psalmboken presensform: "de sluter nu i denna stund" medan Den svenska psalmboken från samma år, liksom de äldre versionerna har perfektform: "de slutit nu". De båda förstnämnda har dock ändrat det gamla "när dem bliv" till "hos dem bliv".
