Vad betyder och hur uttalas personsökare
Personsökare uttalas pers|on|sök|are.
Personsökare betyder bärbar mottagare för att nå en viss person.
Ordformer och varianter av personsökare
Singular
- personsökare
- obestämd grundform
- personsökares
- obestämd genitiv
- personsökaren
- bestämd grundform
- personsökarens
- bestämd genitiv
Plural
- personsökare
- obestämd grundform
- personsökares
- obestämd genitiv
- personsökarna
- bestämd grundform
- personsökarnas
- bestämd genitiv
Personsökare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet personsökare
Personsökning innebär utsändning av anrop eller meddelanden från en central. Personsökare benämns en mobil terminal (superheterodynmottagare) för mottagning av radiomeddelanden.
Personsökning via radiosignaler förekom i USA från början av 1920-talet och användes inom polisväsendet. Lokala, trådlösa personsökarsystem med endast en basstation som omfattade till exempel ett fabriksområde eller ett sjukhus förekom från 1960-talet och framåt. Svenska Televerket startade ett internt försökssystem 1968 och utnyttjade nätet av FM-sändare för att distribuera söksignaler. Försöksgrupper var montörer och reparatörer. Personsökarna kände av signaler i en underbärvåg i FM-sändningarna vilka inte hördes i vanliga radioapparater. Verkets reparatörer gick därmed att nå men de måste uppsöka en fast telefon och ringa ett förutbestämt telefonnummer för att få ett meddelande.
Minicall startade 1985, till att börja med endast för tonsökning. Mottagaren avgav pip i olika kombinationer vilka användaren kunde bestämma innebörden av. Minicall innebar också att ett särskilt sändarnät byggdes ut över Sverige. 200 sändare synkroniserade i ett stjärnformigt nätäckte stora delar av Sverige. Systemet utvecklades så att användarna från 1989 även kunde använda mottagare med display för siffermeddelande, Mincall Numerik. Genombrottet för tekniken kom 1993 då Televerket startade tjänsten Minicall Privat. Till skillnad från tidigare abonnemangsmodeller där mottagaren fått betala sina sökningar förenades Minicall Privat inte med mer kostnader än själva personsökaren för användaren, däremot debiterades 6 kronor för varje sökning. Mottagare för textmeddelanden fanns också, Minicall Text. De användes till exempel av företag som kunde sända information och arbetsorder till servicetekniker.
Kommunikationen med en trådlös personsökare är enkelriktad, simplex, vilket gör att mottagaren ej behöver en komplicerad och dyr radiosändare med tillhörande strömförsörjning, till skillnad från till exempel en mobiltelefon som drar betydligt mer ström. Superheterodynprincipen är en enkel och beprövad teknik som medger konstruktion av små strömsnåla mottagare. Eftersom personsökaren inte sänder ut några radiosignaler lämpar den sig väl i miljöer som är känsliga för störningar, till exempel på sjukhus och i teknikintensiv fabriksmiljö.
De fastighetsanknutna systemen med lamptablåer kunde bestå av fem lampor, arrangerade i en kvadrat med en lampa i mitten. Genom att lamporna dels kunde tändas i olika kombination, dels kunde blinka erhölls ett stort antal unika sökningar. Personsökare för trådlösa nät förekommer vanligtvis i fickformat men byggs även in i pennor eller armbandsur. Dessutom kan en personsökarmodul byggas in i ett större datorsystem för att styra maskiner och processer.
Det finns även personsökare med färgskärm. Se bild till höger för exempel på en sådan.
