Vad betyder och hur uttalas pirattryck
Pirattryck uttalas pir|at|tryck.
Pirattryck betyder tjuvtryck.
Ordformer och varianter av pirattryck
Singular
- pirattryck
- obestämd grundform
- pirattrycks
- obestämd genitiv
- pirattrycket
- bestämd grundform
- pirattryckets
- bestämd genitiv
Plural
- pirattryck
- obestämd grundform
- pirattrycks
- obestämd genitiv
- pirattrycken
- bestämd grundform
- pirattryckens
- bestämd genitiv
Pirattryck är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet pirattryck
När pjäsen registrerade hos boktryckarskrået år 1600 skedde det med anmärkningen "to be staied", vilket tros innebära att Lord Chamberlain's Men ville förhindra ett pirattryck.
Bilderna kom att spridas i mycket stora upplagor i många länder. De blev populära både i Europa och i Latinamerika, i Israel såväl som i palestinska hem. Det gjordes även pirattryck, alltså reproduktioner av reproduktionerna. Även andra konstnärer kom att måla gråtande barn, men det var Amadios målningar som sålde bäst. I Sverige var 1978 det stora rekordåret. Bilderna såldes i varuhus och i små butiker liksom via postorder. Det var oftast unga människor som köpte dem, bland annat för att de kunde köpas billigt i fyrpack, men också naturligtvis för att de väckte känslor. Man kunde också köpa dem som mönster för korsstygnsbrodyr.
Lagen kan till en del sägas vara ett försök att under privilegietiden, medan censuren ännu rådde (Sveriges första tryckfrihetsförordning kom inte förrän 1766) lösa frågan om eftertryck (pirattryck). Eftertrycksskyddet var outvecklat, men Boktryckeri-Societeten fick ändå skydd för skrifter utan kungligt privilegium om de understeg tio eller tolv tryckark. Här stadgades även att vem som helst kunde få trycka en skrift "i fall den förra förläggaren eller dess rätts innehavare, vilken det förut hembjudas bör, sig sådant icke vill åtaga". Samhällsnyttan kom alltså här före boktryckarens privilegium.
Den enda versionen av pjäsen som existerar är den som trycktes i den första kvartoupplagan 1609 och som angav Shakespeare som upphovsman. Upplagan tros vara ett pirattryck som grundar sig på minnet hos en eller två skådespelare. Versionen anses starkt bristfällig. Den återger prosa som vers och vers som prosa och har ingen aktindelning. Därefter trycktes pjäsen i ytterligare fem upplagor fram till 1635.
