Vad betyder och hur uttalas presscensur
Presscensur uttalas press|cens|ur.
Ordformer och varianter av presscensur
Singular
- presscensur
- obestämd grundform
- presscensurs
- obestämd genitiv
- presscensuren
- bestämd grundform
- presscensurens
- bestämd genitiv
Presscensur är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet presscensur
Måndagen den 26 juli 1830 kunde Paris borgerlighet i tidningarna läsa om de kungliga påbuden som skulle hindra dem från att nå de mest prestigefyllda ämbetena i landet. I protest vägrade medlemmar av Parisbörsen att låna ut pengar och fabriksägare stängde sina fabriker. Detta fick i sin tur effekten att mängder av fabriksarbetare lämnades att klara sig själva på gatan utan möjligheter till försörjning. På grund av den begynnande industriella revolutionens samhällsomvälvningar hade situationen för Frankrikes arbetarklass nått ett explosivt stadium och arbetslösheten var sedan sommaren 1829 hög. Därför började även Paris arbetare att gå ut på gatorna och protestera. Medan flera tidningar lades ner i enlighet med den nya lagen lovade andra tidningsägare att inte hörsamma den nyinförda presscensuren. När så ordningsmakten samma kväll slog till mot en tryckpress möttes de av en uppretad folkmassa som ropade slagord mot kungahuset.
År 1944 publicerades den 800 sidor långa Soldat med brutet gevär. Som så många av Mobergs romaner tar den sin början i Småland där Valter Sträng som tonåring blir pacifist, socialist och nykterist. Efter flera år som kroppsarbetare kan han börja på folkhögskola, får läsa Schopenhauer och drabbas av spanska sjukan innan han får börja som volontär på en liten landsortstidning. Efter en kontrovers med tidningens redaktör lämnar han den och bestämmer sig för att bli författare. Romanen följer framväxten av den svenska arbetarrörelsen och Moberg använder detta för att kritisera sådant som socialdemokraterna i regeringställning under kriget ansvarat för: presscensur, bibehållen monarki och statskyrka. Likheterna med Mobergs eget liv och Valter Strängs är otaliga även om romanen inte kan ses som självbiografisk – skillnaderna är också många.
Kort efteråt ökade emellertid Sovjetunionen sina ansträngningar att med militära styrkedemonstrationer förmå ledningen för Tjeckoslovakiens kommunistparti att skärpa presscensuren och på andra sätt återställa det maktmonopol för partiet som rått innan reformpolitiken inleddes i början av året. Dessa militära påtryckningar stod i uppenbar strid mot vad Kosygin utfäst sig till vid mötet i Sverige.
