Påla synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas påla

Påla uttalas påla -de.

Påla betyder slå ned pålar som stöd och förse med pålar.

Ordformer och varianter av påla

Påla är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet påla

Sedan andra världskriget har stora förändringar pågått i inuiternas territorium. Sedan 1960-talet lever merparten av inuiterna inte längre som nomader. De flesta bor i hus av trä som på grund av permafrosten står på pålar. Husen värms med olja och färskvattnet kommer i en stor tank på en lastbil. Även spillvattnet transporteras med lastbil och många hushåll är utrustade med moderna kommunikationsinstrument.

Kyrkotukt var i äldre tid kyrkans fostrande och disciplinära verksamhet beträffande dess medlemmars tro och leverne. Enligt kyrkolagen i Svea rikes lag pålades olika grader av bestraffningar för olika slags förseelser och förbrytelser mot kyrklig ordning.

En pontonbro är en bro som vilar på pontoner och inte på pålar eller pelare. Den flyter alltså på vattnet, och dess bärkraft är beroende av pontonernas lyftkraft.

Pålkran är en maskin som trycker ner pålar i marken, till exempel med hjälp av en hejare. Pålkranar byggs ofta på bandgående grävmaskiner för att kunna ta sig fram på lerig mark.

Rundvirke är ett kollektivbegrepp för kvistade, kapade och eventuellt barkade trädstammar, men som inte har bearbetats ytterligare. Rundvirke kan användas direkt som pålar och stolpar, men används främst för vidare bearbetning i skogsindustriella ändamål eller som bränsle.

Gengångare påstås vara människor som har dött på ett våldsamt eller olyckligt sätt. Gengångare påstås hemsöka de som var inblandade i döden och ibland oskyldiga. I äldre dagar vidtog man speciella åtgärder för att förhindra att gengångare skapades - exempelvis kunde den dödes kropp förankras, till exempel pålas i marken eller begravas på ett sätt som omöjliggjorde för kroppen att ta sig ur graven (jämför Bockstensmannen).

Medier har flera gånger rapporterat om att "fällor" skulle ha gillrats vid badplatser: Spetsade störar, vässade järnspett eller pålar med spikar. I början av augusti 2014 hade medier under året rapporterat ett tiotal historier om pålar vid badplatser. Alla historier hade några saker gemensamt: Det fanns inga uppgifter om att någon skulle ha skadat sig, ingen hade gripits för något brott samt att något brott inte kunde styrkas. En orsak till historierna troddes vara att journalister inte hade källgranskat tillräckligt.

Så småningom bytte man ut vaxlösningen mot linoljefernissa, som också pålades i flera omgångar. Namnet "vaxduk" behölls, trots att produkten inte längre hade med vax att göra, men även beteckningen oljeduk kom att användas. Denna så kallade vaxduk eller oljeduk kunde tryckas med olika mönster, och fick då ett dekorativt plusvärde.

Nordisk familjebok 1881: "en grof pelare, sammansatt af flere i sjöbottnen nedtryckta pålar, hvilka sammanlöpa ofvan vattenytan och fasthållas af jernringar.".

Det ökade behovet av centrala tomtutrymmen för industrier, magasiner och upplagsplatser gjorde att ett antal bolag, företag och privata affärsmän köpte tomter på det nya området. De första inköpen av tomter, gjordes 1855 av skotten Alexander Keiller som behövde expandera sin mekaniska verkstad (Göteborgs Mek. Verkstads), och bedömde Hisingen som lämplig. Keiller köpte därför under en rad år de vasslotter som sträckte sig ner till Kvillebäcken, vars strand ända från älven och upp till fastmarken pålades in och efter hand fylldes med mudder som kom upp vid fördjupningen av bäckens segelränna, senare benämnd Kvillebäckskanalen. Denna landremsa fick en bredd av 66 meter och hyrdes ut som upplagsplats i avvaktan på att Keiller kunde förverkliga sina planer på en mekaniska verkstad. Keiller drev därefter frågan om att valla in och torrlägga hela Hisingsvassen. Det inledande mötet med intressenterna skedde 14 juni 1882, då man också tog beslut om att torrlägga vassområdet till en beräknad kostnad av 43 000 kronor. Den 14 augusti 1884 beslutade man att anlägga den första gatan i området, Lundby hamngata.

Påla på Engelska

drive piles (into the ground to reinforce foundations)