Rekviem Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rekviem

1. Requiem, rekviem eller dödsmässa, även anniversarium eller själamässa, är en katolsk mässa över en död. Själva ordet requiem (ackusativ, av requies) är latin och betyder vila, och mässan kallas så efter inledningsorden Requiem aeternam dona eis Domine ("Giv dem evig vila, Herre"). Mässans fokus ligger på bön för de avlidna.
2. Eftersom ett requiem är en mässa består texten huvudsakligen av den ordinarie mässans fasta delar: introitus (ingångsantifon), kyrie, offertorium (offertoriebön), sanctus (helig), benedictus och Agnus Dei (Guds lamm). Gloria (Ära vare Gud i höjden), credo (trosbekännelsen) och alleluia (halleluja) ingår dock inte i ett requiem. Före evangelieläsningen sjunges dessutom en sekvens, vilket är vanligt vid stora högtider och som brukar bestå av en rimmad hymn på vers. I rekviet består sekvensen av Dies irae, som är från 1200-talet. Det är en allvarlig text som vittnar om tron att det är möjligt att gå evigt förlorad. Dagen skall komma då världen förbrinner och blir till aska. Bildspråket är suggestivt: Världen ska skaka när domaren kommer, basuner kommer att ljuda, och människorna kommer att resa sig upp ur sina gravar. Mitt i allt detta ber den troende om förbarmande, att Gud ska låta just henne vara en av dem som räddas. Uttrycken för ånger och förtvivlan över de synder man begått är starka: "Non me perdas illa die" ("Låt mig inte gå förlorad på den dagen") och "culpa rubet vultus meus" ("Synden får mitt ansikte att rodna"). Det finns också ett starkt inslag av hopp och förtröstan: "Inter oves locum praesta...Statuens in parte dextra" ("ge mig en plats bland fåren...och sätt mig på din högra sida"). Sekvensen finns inte längre med i den moderna katolska requiemmässan, men däremot i bönerna för den 2 november i Liturgia horarum, den tidebön som katolska präster och ordensbröder/-systrar ber dagligen.
3. Rekviemmässan är för icke-katoliker mest känd genom den stora mängd tonsättningar som gjorts av dess texter. Det allra första rekviet komponerades på senare hälften av 1400-talet av nederländaren Johannes Ockeghem. I många av tonsättningarna ingår sekvensen Dies irae, däribland Mozarts och Verdis samt Brittens War Requiem. I andra tonsättningar förekommer i stället texterna Libera me, In paradisum och Pie Jesu. Ett känt exempel på detta är Faurés Requeim. Libera me går i samma stil som Dies irae med starkt hopp om frälsning: "Libera me, Domine, de morte aeterna, in die illa tremenda" ("Befria mig, Herre, från den eviga döden, på den dagen som skall skaka"). Ett nutida känt exempel som ansluter sig till den senare är den svenske tonsättaren Fredrik Sixten uppmärksammade Requiem från 2007, men där kombineras de traditionella latinska mässtexterna med nutida tolkningar av författaren Bengt Pohjanen. (källa)