Vad betyder och hur uttalas renässansdiktning
Renässansdiktning uttalas re|näss|ans|dikt|ning.
Ordformer och varianter av renässansdiktning
Singular
- renässansdiktning
- obestämd grundform
- renässansdiktnings
- obestämd genitiv
- renässansdiktningen
- bestämd grundform
- renässansdiktningens
- bestämd genitiv
Renässansdiktning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet renässansdiktning
Weckherlin var hovpoet hos hertigen av Württemberg, men flyttade 1607 till Frankrike och 1620 till England som sekreterare vid därvarande tyska kansli samt betroddes av Jakob I och Karl I med viktiga diplomatiska uppdrag hos olika hov. Weckherlin var en av de tidigaste vägröjarna för renässanspoesin i Tyskland. Till följd av flitigt studium och därav följande starka intryck av den franska och engelska renässansdiktningen kände han sig kallad att lyfta den tyska poesin ur dess förfall. Han ville, i likhet med de utländska mönstren, göra den till en av de högt bildades och förnämas konstdikt, med undflyende av den grövre, folkliga formen och andan hos 1500-talets inhemska dikt. Weckherlin införde odet, eklogen och epigrammet samt utbildade sonetten.
