Vad betyder och hur uttalas resestipendiat
Resestipendiat uttalas rese|stip|endi|at.
Ordformer och varianter av resestipendiat
Singular
- resestipendiat
- obestämd grundform
- resestipendiats
- obestämd genitiv
- resestipendiaten
- bestämd grundform
- resestipendiatens
- bestämd genitiv
Plural
- resestipendiater
- obestämd grundform
- resestipendiaters
- obestämd genitiv
- resestipendiaterna
- bestämd grundform
- resestipendiaternas
- bestämd genitiv
Resestipendiat är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet resestipendiat
Fenger blev 1852 student och samma år filosofie kandidat, ägnade sig därefter åt byggnadskonsten, vann flera gånger medalj vid Konstakademien, var 1867-69 dess resestipendiat och blev efter sin hemkomst medlem av akademien. Åren 1876-80 uppförde han i Köpenhamn Sankt Jakobs Kirke, på Østerbro, i spetsbågsstil, och Matteuskirken, på Vesterbro, i rundbågsstil. År 1886 blev han stadsarkitekt i Köpenhamn och uppförde som sådan folkskolehus, huvudbrandstationen, det stora fängelset vid Vestrefælledvej med mera. Fenger utgav Dorische polychromi (1886, med stora avbildningar i färgtryck) och, tillsammans med K.V. Bruun, Thorvaldsens Museums Historie (1892).
Victorin avlade mogenhetsexamen 1894, utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1898 och avlade examen för inträde i Väg- och vattenbyggnadskåren samma år. Han var anställd vid Pålsboda–Örebro järnvägsbyggnad 1899–1900 och vid Statens Järnvägar 1900, tillförordnad baningenjör i Norrköping 1901, baningenjör vid Gävle–Dala Järnväg 1902, statens resestipendiat för bangårdsanläggningar 1903, blev löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren 1904, delägare i ingenjörsfirman Unander och Jonson i Stockholm 1905 och var verkställande direktör och chef för Stockholm–Rimbo Järnvägs AB från 1912.
Han var son till boktryckaren Ehrnfried Reinhold Valdemar Nyberg och Hermance Florentina Sofia Kristina Martinsson och gift första gången från 1918 med Barbro Martina Lindhe och andra gången från 1941 med Ester Taube, syster till Nybergs ven, Evert Taube. Nyberg studerade vid Konsthögskolan i Stockholm 1910-1914 där han tilldelades kanslermedaljen 1912 och den kungliga medaljen 1914. Samtidigt med studierna vid Konsthögskolan deltog han i Axel Tallbergs etsningskurs. Han var Jenny Linds resestipendiat 1920-1921 och företog studieresor till England, Belgien, Frankrike och Italien. Separat ställde han ut i Köpenhamn 1918 och på Gummesons konsthall 1922. Tillsammans med Wilhelm Landqvist ställde han ut på Köpmännens hus i Göteborg och han medverkade i Salon des Indépendants i Paris samt i samlingsutställningar med Sveriges allmänna konstförening. Bland hans offentliga arbeten märks en större dekorativ målning för Allmänna brandstodsbolaget i Stockholm. Hans konst består av stilleben, porträtt, interiörer, samt landskap och skärgårdsmotiv och en rad teckningar i krita, tusch eller blyerts. Nyberg är representerad vid Nationalmuseum, Stockholm, Västerås konstmuseum, Östersunds museum, Göteborgs universitetsbibliotek och i Uppsala universitetsbibliotek.
Fadern Johan Swensson, torpare först under Borsna säteri sedan under Tranhult, utvandrade jämte hustru 1877 till Amerika. Aron Johansson genomgick, understödd av häradshövding J.A. Tornérhielm och efter hans död av den kände mecenaten James Dickson i Göteborg, Landskrona elementarläroverk, Chalmerska slöjdskolan 1876-1880 och Kungliga Akademien för de fria konsterna 1881-1884, där han erhöll kungliga medaljen. 1884-1889 företog han en utländsk studieresa till Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien, de tre sista åren såsom statens resestipendiat. Aron Johansson gifte sig 1890 med Clara Herfordt, dotter till kanslirådet F. Herfordt i Berlin.
