Vad betyder och hur uttalas rikssvenska
Rikssvenska uttalas riks|svenska -n.
Ordformer och varianter av rikssvenska
Singular
- rikssvenska
- obestämd grundform
- rikssvenskas
- obestämd genitiv
- rikssvenskan
- bestämd grundform
- rikssvenskans
- bestämd genitiv
Rikssvenska är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rikssvenska
Om man drar av barken på en getapel blir nämligen barken raggig på insidan. Möjligen är det detta som avspeglas även i det gotländska gaitä barkäträ. Uppenbarligen finns även ett språkligt samband med det nutida rikssvenska namnet getapel.
På modern rikssvenska bildas pluskvamperfekt alltid med preteritumformen av verbet ha, alltså "hade" som hjälpverb och supinum av huvudverbet. Tidigare hade verb som uttrycker rörelse eller förändring preteritumformen av kopula ("vara" som hjälpverb, "Hon var gången", istället för "Hon hade gått". Detta är fortfarande vanligt på norska och danska. Engelska texter skrivna före 1800 gör nästan alltid denna skillnad, texter skrivna efter 1900 gör nästan aldrig det. På nutida engelska bildas perfekt (= vad som har hänt) och pluskvamperfekt (= vad som hade hänt) av verb med have/has/had och i tredje formen i temat (She has/had not seen him). För regelbundna verb gäller samma regler för tillägg av -ed som för imperfekt (She has/had never talked to him).
Utanför Sverige används ordet rikssvenska för att beteckna de varianter av svenska som talas i Sverige, det vill säga "sverigesvenska", till skillnad från finlandssvenska och estlandssvenska. På samma sätt används termen rikssvenskar om svenskar i Sverige, till skillnad från finlandssvenskar som betecknar svenskar i Finland. Eftersom svenska är ett pluricentriskt språk betyder "rikssvenska" oftast "den sverigesvenska språkliga varietet som inte kan kopplas till någon bestämd del av Sverige" snarare än "som inte kan kopplas till någon bestämd del av det svenska språkområdet" – det "svenska språkområdet" omfattar ju delar av andra länder än riket Sverige. Termen "standardsvenska" kan dock till skillnad från "rikssvenska" användas om finländska förhållanden. Den finlandssvenska varianten av standardsvenska kallas ibland högsvenska.
