Vad betyder och hur uttalas ringning
Ringning uttalas ring|ning -en -ar.
Ordformer och varianter av ringning
Singular
- ringning
- obestämd grundform
- ringnings
- obestämd genitiv
- ringningen
- bestämd grundform
- ringningens
- bestämd genitiv
Plural
- ringningar
- obestämd grundform
- ringningars
- obestämd genitiv
- ringningarna
- bestämd grundform
- ringningarnas
- bestämd genitiv
Ringning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet ringning
Klockor var alltså bland annat en samlingssignal och det var en mycket vanlig användning i Romarriket. Därför var de första kristna i kristendomens urtid bestämt avvisande mot klockor och ringning och den inställningen hölls vid liv i flera hundra år. När man kallade församlingen till gudstjänst skedde det först dels muntligen (då församlingen ännu var liten), sedan alltmer genom utropare, dels genom trumpetstötar (trumpet efter en förebild i Gamla testamentet) eller genom slag mot en simandron, ett slags egendomlig ljudapparat av trä eller metall, som under sitt gamla namn simandron ännu begagnas i små kyrkor i Grekland och för övrigt på vissa andra platser under påsken.
Klockringning sker i regel i västvärlden med en inuti klockan hängande kläpp av smitt järn eller på senare tid stål, till skillnad från i Orienten, där det oftast sker utifrån med en fritt hängande stock. Ringning sker dock på olika sätt även inom kristenheten, mer om det finns nedan.
Ringning på Engelska
- ringing
