Rit Synonymer Betyder Uttal

• ceremoni

Hur används ordet rit

1. Myten om Persefones försvinnande ligger till grund för de eleusinska mysterierna och de nämns även i slutet av Demeterhymnen. Bakgrunden: Demeter tar tjänst hos kung Keleos i Eleusis under sina vandringar för att finna sin dotter. Här experimenterar hon med att försöka göra kungens son odödlig. Hon avbryts och blir vredgad men innan hon lämnar Eleusis inbjuder hon folket där att upprätta ett tempel och en kultplats till hennes ära och inviger de lokala heroerna i riterna kring odödlighet. (källa)
2. En övergångsrit är en rit som markerar en persons övergång från ett stadium i livet till ett annat (från en social status till en annan). Övergångsriter brukar sammanfalla med familjehögtider. Riterna brukar åtföljas av en fest såsom dopfest, konfirmationsfest och bröllop. Ibland får den inblandade ett (nytt) namn i och med riten, vid dop eller giftermål. Vid riten får den aktuella personen inte sällan gå igenom en prövning, som vid möhippor eller svensexor. (källa)
3. Till följd av sina förflyttningar kom den romerska kurian under medeltiden att behöva en praktisk samling av tidegärdens olika delar (antifonerna, psaltarpsalmerna, hymnerna, responsorierna, läsningarna) i en enda bok. Denna blev med tiden allmän bland präster och ordensfolk i den latinska riten. Man kallade den breviarium av latinet brevis (kort), och så småningom gjorde den romersk-katolska kyrkan begreppet officiellt. Breviaret utgör således en av den latinska ritens officiella liturgiska böcker jämte missalet (till exempel Missale romanum), pontifikalet, det biskopliga ceremonielet (Ceremoniale episcoporum) och ritualet, som jämte riterna för somliga sakrament (dop, bröllop och sista smörjelsen – även kallad de sjukas smörjelse) innehåller de vanligaste välsignelserna samt andra sakramentalier. (källa)
4. Fram till 1972 begagnade sig karmelitorden av sin egen liturgiska rit, vilken går tillbaka på korstågens tid och var allmän i det latinska patriarkatet av Jerusalem. 1972 beslutade orden att övergå till den romerska ritens nyare form (Paulus VI). Sedan några år tillbaka firas åter den karmelitiska riten av Karmeliterna av Guds moder i Wyoming. (källa)
5. Traditionell vidskepelse representeras i första hand av svartkonst, schamanism och kvarlevande riter eller föreställningar från religioner som tidigare varit dominerande. Ofta förlorar sådana kvarlevande riter den ursprungliga innebörd de en gång haft i samband med detta. Gamla riter kan också ta över den nya religionens symbolspråk, som till exempel när kors började användas för att driva bort onda makter istället för tidigare symboler i samband med att Europa blev kristet. Vidskepelse förlorar utrymme i takt med att ett vetenskapligt synsätt etableras som förklaringsmodell. (källa)
6. Sakrament, (av latin sacer, helgad), är för stora delar av kristendomen en helig, av Gud instiftad, rit, ceremoni eller kulthandling, men även beteckning för riters synliga element (såsom brödet och vinet i nattvarden). (källa)
7. Kyrktagning som sed har delar av sin inspiration från Tredje Mosebokens 12:e kapitel, där det stadgas att kvinna som fött gossebarn skulle stanna hemma från templet 40 dagar och kvinna som fött flickebarn i 80 dagar, var hon efter dessa «reningsdagars slut skulle uppträda i templet, frambärande reningsoffer. Med hänvisning till Första Timotheosbrevets andra kapitel, 15:e versen ansåg vissa kyrkofäder att en kvinna efter förlossning borde stanna hemma 40 dagar från kyrkan, för sin hälsas skull. Redan påven Innocentius III ansåg dock att tiden kunde kortas. Mer betydelsefull för kyrktagningens framväxt inom kyrkan än själva de gammaltestamentliga stadgarna i 3 Mos 12 var dock att Maria och Josef framburit Jesus i templet på hans 40:e levnads dag (Lukasevangeliet 2:22–40) vilket firas på Kyndelsmässodagen (även kallad Jungfru Marie kyrkogångsdag). Därmed fanns en nytestamentlig förebild till seden och Kyndelsmässodagen ansågs i folktron vara en bra dag att bli kyrktagen på. (källa)
8. I den romersk-katolska kyrkan utgör missalet en av de officiella liturgiska böckerna. I den romerska riten (det finns inom den latinska kyrkan flera riter, av vilka den romerska är den främsta men inte enda riten) är de liturgiska böckerna: pontifikalet och biskopsceremonialet, missalet, breviariet (tidegärden) samt ritualet (för bl.a. dop, bikt, bröllop, sista smörjelsen jämte olika välsignelser). Härtill kan fogas antifonalet och gradualet vari ryms de sjungna delarna av tidegärden respektive mässan. (källa)
9. ritardando (ofta rit., även ritard. för att särskilja från ritenuto) – avsaktande, tempot minskas gradvis. (källa)
10. Inom Paulus VI:s nya latinska rit avskaffades den klerikala tonsuren 1972. Inom den klassiska romerska liturgin (även kallad tridentinsk rit) och övriga traditionella latinska riter fortlever ceremonin. (källa)