Rituell Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rituell

1. Huvudjakt praktiserades av många austronesiska folkslag i Sydostasien och Stilla havet och har åtminstone någon gång förekommit hos de flesta stammar i Melanesien, inklusive Nya Guinea. År 1901 fann missionären Harry Dauncey 10 000 huvuden i långhus på ön Goaribari Island i Papuabukten. I Sydostasien finns antropologiska texter om olika folkslag såsom murut, ilongot, iban, dajaker, berawan, wana och mappurondo. Hos dessa grupper var huvudjakt snarare av rituell än krigisk art och även endast ett huvud kunde tas. Huvudjakten fungerade också som ett sätt att få slut på sorgen (både på individuell och kollektiv nivå) för samhällets avlidna. Utövandet handlade även om manlighet och krigarna prisades för sina troféer. (källa)
2. Bland människor är det idag sällsynt med kannibalism med näringsintag som syfte, istället talar man om rituell kannibalism, där valda kroppsdelar äts av rituella skäl. Det finns ett flertal belägg från stamstrider i Afrika där segraren äter förlorarens hjärta för att ta del av dennes styrka, senast i Kongo och Liberia. I modern tid finns belägg för att kannibalism förekommit och eventuellt fortfarande förekommer hos vissa stammar på Nya Guinea. Det förekommer också, om än sällan, att psykiskt störda individer hänger sig åt kannibalism. (källa)
3. Kast – en typ av hierarkisk social gruppering, se kastväsen Kastsystemet i Indien – en typ av social skiktning som karakteriseras av bland annat giftermål inom gruppen, nedärvd gemensam livsstil som ofta innefattar yrke, rituell status i en hierarki och samhällelig interaktion med andra grupper baserad på kulturella föreställningar om renhet och orenhet. (källa)
4. Kila (buddhism) - en rituell kniv inom tibetansk buddhism. (källa)
5. Konsthantverket i de afrikanska länderna har utvecklats under lång tid. Även under knappa förhållande har man ägnat tid till utsmyckning av bruksföremål eller tillverkat saker för religiös eller rituell användning. De vanligaste föremålen som tillverkas är troligen skålar för mat och den traditionella djembetrumman. Föremålen tillverkas av de material som finns att tillgå, främst trä och ben. Även den textila traditionen är lång, speciellt i Västafrika där tygen har starka färger och intensiva mönster. (källa)
6. Rituell kannibalism var vanligt förekommande i samband med människooffer. Deltagarna i ritualen identifierade sig då med offret genom att äta delar av dess kropp. (källa)
7. Vidare ser katolsk teologi en kontinuitet mellan mässoffret och det gamla förbundet mellan Gud och Israel. I detta förbund stadgades om tempeloffer, såväl lovoffer (för att tillbe Gud) som propiatoriska offer (för att återköpa för synder) - främst bland dessa en syndabock som offrades för att symboliskt gottgöra för folkets försyndelser under det gångna året. Under sin flykt från Egypten instiftades sedan den judiska påsken som en rituell påminnelse om Guds bistånd in i det nya livet. Härvidlag spelade lammet en central räddande roll, varför lammet, som återfinns i Johannes uppenbarelsebok, fått symbolisera Jesu offerdöd. Ur katolsk synvinkel är detta svaret på varför Jesus lät brödsbrytelsen infalla under just denna måltid: i det nya förbund, för vilket det gamla förbundet var en förebådande bild, är Jesus både syndabocken och källan till Guds bistånd (nåd) in det nya livet (livet med Gud, det eviga livet). Kristus inrättade således inte i första hand en vänskapsmåltid, utan förebådade sin egen död och instiftade därvid det nya förbundets offer, det rena, oblodiga offret varigenom Guds nåd bortom tid och rum utgjuts över världen. Han inrättade i samma stund det nya prästerskapet, vars ansvar det är att förvalta den kristna uppenbarelsen och frambära mässoffret. (källa)
8. Officiant kallas en person som leder eller har en rituell funktion i olika ceremonier. (källa)