Vad betyder och hur uttalas romanlitteratur
Romanlitteratur uttalas rom|an|litter|at|ur.
Ordformer och varianter av romanlitteratur
Singular
- romanlitteratur
- obestämd grundform
- romanlitteraturs
- obestämd genitiv
- romanlitteraturen
- bestämd grundform
- romanlitteraturens
- bestämd genitiv
Romanlitteratur är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet romanlitteratur
Pehr Brahe den yngre : historisk roman. Nytt kabinetts-bibliothek af blandad svensk och utländsk romanlitteratur, 99-1573674-6 , 1856 :3. Linköping: Ridderstad. 1856-1857 .
Backman var son till expeditionssekreteraren Carl Anders Backman och hans hustru Johanna Carolina Hagborg. Han tog studentexamen i Uppsala 1844 och blev filosofie doktor 1851. Samma år fick han anställning vid kungens kansli men började snart ägna sig åt skrivande på heltid. År 1853 flyttade han till Uppsala och sysselsatte sig med översättningar samtidigt som han var redaktör för tidningen Upsala-Biet. År 1858 flyttade han åter till Stockholm och var i några år medarbetare i Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet och Stockholms Dagblad. Mellan 1867 och 1870 gav han ut Idun, tidning för utländsk Novell- och Romanlitteratur i svensk öfversättning. Bland de författare han översatt till svenska finns exempelvis Edward Bulwer-Lytton, Paul Heyse, Fritz Reuter, Charles Dickens, William Thackeray, Friedrich Spielhagen och H.C. Andersen.
Marie Sophie Schwartz var mycket produktiv. Hennes författarskap, som ofta betecknats som tendensromaner, rörde sig, under påverkan av Onkel Adam, men också av den samtida franska romanlitteraturen, kring aktuella samhällsfrågor, med udden riktad mot ståndsskillnad och adelshögfärd och för kvinnans frigörelse. Detta kommer till uttryck bland annat i hennes mest bekanta roman Mannen af börd och qvinnan af folket (1858).
I sin historiska forskningsgärning har Yrjö Nurmio främst behandlat Finlands censurförhållanden och finska språkets ställning under den ryska tiden. Censurförordningen av 1850, i vilken man förbjöd utgivande av annan litteratur än andlig och ekonomisk, innebar att man till folket inte fick sprida samhällskritisk romanlitteratur eller vänstersinnad politisk litteratur. 1947 ägnade Nurmio en hel bok åt frågan om förordningen hade framdanats av finska, eller uteslutande av ryskfödda tjänstemän.
