Vad betyder och hur uttalas räfspinne
Räfspinne uttalas räfs|pinne.
Ordformer och varianter av räfspinne
Singular
- räfspinne
- obestämd grundform
- räfspinnes
- obestämd genitiv
- räfspinnen
- bestämd grundform
- räfspinnens
- bestämd genitiv
Plural
- räfspinnar
- obestämd grundform
- räfspinnars
- obestämd genitiv
- räfspinnarna
- bestämd grundform
- räfspinnarnas
- bestämd genitiv
Räfspinne är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet räfspinne
Den vanligaste typen av strängläggare idag är rotorsträngläggare. De har oftast bara en stor rotor men för högre arbetskapacitet finns det ända upp till fyra rotorer med arbetsbredd på 10-12 meter. Rotorsträngläggaren flyttar materialet (hö, halm eller ensilage) åt sidan där den släpper av det genom att räfspinnarna vinklas upp och de tas emot av en strängformarduk. Detta gör att rotorsträngläggaren i användningsområde skiljer sig från en hövändare som sprätter materialet bakåt med stor kraft, även om båda ser rätt lika ut.
Rotorhövändare är en hövändare som endast kopplas till traktor och således drivs av kraftuttaget. Höet sprids jämnt över fältet, likt en tunn matta. Rotorerna är monterade i bredd (i traktorns körriktning) och har nästintill vertikal rotationsaxel (lite lutande gör att materialet tas upp bra och slängs iväg längre). Modeller med 2 till 10 rotorer finns. På varje rotor finns 6-8 rotorarmar som i änden har fjädrande räfspinnar, som slungar höet bakåt. Tvårotorig hövändare finns även som en kombinerad maskin, en sådan har två avtagbara strängformarrullar (eller annan anordning) för att även kunna stränga höet, vilket annars görs med en speciell strängläggare. Rotorhövändare finns såväl för bogsering som burna (max 8 rotorer) i traktorns trepunktslyft. Omställning till transportläge kan göras såväl manuellt som hydrauliskt.
Reservatet består av en gammal enefälad med enstaka lövträd som i de högre områdena är blockrik och näringsfattig. De lägre områdena där ytvatten rinner över området, så kallad översilning, är näringsrika och har en rik markvegetation. Sniberups fälad är en av de få bevarade enefälader som inte planterades med skog då bruket av dessa lågproduktiva betesmarker upphörde från slutet av 1800-talet. Enefäladerna avverkades med jämna mellanrum för att hållas öppna. Klenvirket man fick från enarna och lågträden användes till exempelvis räfspinnar, stängsel och andra slöjdarbeten.
Stubbskottäng var ett förr vanligt förekommande, men numera försvunnet, markslag främst i mellanskåne. Stubbskottängen bestod av öppna ängsytor med grupper av lågskog av exempelvis hassel. Lågskogen höggs då och då (jämför skottskog) ner till markytan och klenvirket användes bland annat till korgar, räfspinnar och stängsel. På slåtterängarna kring den glesa lågskogen skördades hö varje sommar. Bruket av Lyby stubskottäng upphörde på 1800-talet.
