Vad betyder och hur uttalas räntefri
Räntefri uttalas ränte|fri.
Ordformer och varianter av räntefri
Räntefri är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet räntefri
Räntabilitet på arbetande kapital (avkastningskrävande) = (Justerat rörelseresultat + justerade finansiella intäkter) / Genomsnittligt justerat totalt kapital exkl. räntefri finansiering.
Partiet deltog för första gången i riksdagsvalet 1982, och fick då 1,7 procent av rösterna och kom således inte in i riksdagen. På denna tid hade man inte några fasta partiledare utan partiet företräddes utåt av den som för tillfället var sammankallande i partiets politiska utskott. Första partiledare i denna mening var Eva Sahlin (nu gift Bovin) från Hudiksvall. I valrörelsen 1982 företräddes partiet av Ragnhild Pohanka. Någon partistyrelse fanns inte förrän 1992. På förtroenderådets möte hösten 1984 inrättades systemet med två språkrör – en man och en kvinna (Per Gahrton och Ragnhild Pohanka). På extrakongressen i januari 1985 ändrades partinamnet till Miljöpartiet de gröna efter inspiration från andra gröna partier i Europa. I samband med extrakongressen lämnade också en del medlemmar som förespråkade räntefri, så kallad ekologisk ekonomi Miljöpartiet och bildade Ekologiska partiet. Inte heller 1985 lyckades man ta sig in i riksdagen.
När Miljöpartiet skulle anta sitt första ekonomiska program utsågs Risto Liljeqvist, som var lärare i kommunal ekonomi vid Högskolan i Örebro, att leda programarbetet. Olika programgrupper tillsattes och Liljeqvist kom själv att ingå i en grupp som skulle utarbeta ett program för ett ekologiskt hållbart samhälle. Till gruppen adjungerades den norsk-samiske ingenjören och alternativekonomen Eirik Myrhaug, som menade att ett hållbart samhälle enbart gick att skapa i en räntefri ekonomi. Naturvetaren Staffan Delin hade kommit fram till en liknande slutsats utifrån termodynamikens lagar.
Under det Amerikanska inbördeskriget lät Kongressen med Abraham Lincolns godkännande trycka och ge ut så kallade Demand Notes, populärt kallade för Greenbacks. Det var till synes vanliga amerikanska sedlar, förutom att de gavs ut skuld- och räntefritt och som sagt direkt av regeringen. Bakgrunden var att bankerna krävde höga räntor för att låna ut pengar till kriget, vilket tycktes omöjligt att godta. Istället prövades förslaget att helt enkelt låta Kongressen trycka pengarna själv, och dela ut i form av löner till militärer samt som finansiering av diverse andra investeringar. Dessa pengar har därefter, ända in i modern tid, varit en skuld- och räntefri del av den amerikanska penningmängden och inspirerat många bankkritiker och penningreformister. Däribland Jacob Coxey, känd för sina protestmarscher och för att han döpte sin son till Legal Tender och William Jennings Bryan, framförallt känd för sin presidentvalskampanj 1896 och sitt "Guldkorstal". I talet förespråkar Jennings Bryan Populistpartiets lösning på penningfrågan, så kallad bimetallism eller "free silver". Han tog kraftigt avstånd från guldstandarden och avslutade talet med "you shall not crucify mankind upon a cross of gold" (Du skall inte korsfästa mänskligheten på ett guldkors), ett citat som blivit klassiskt.
Med utgångspunkten att "prioritera människan före ekonomin" studerades tidsfaktorekonomi, räntefri ekonomi, basinkomst (då kallad "livspeng") och Non-violent Communication (ickevåldsfilosofi). Med den inriktningen ställde partiet upp i riksdagsvalen under 1990-talet och 2000-talet, med toppnoteringen 2 648 röster år 2006.
Räntefri på Engelska
- non-interest-bearing
