Vad betyder och hur uttalas rättsuppfattning
Rättsuppfattning uttalas rätts|upp|fatt|ning.
Ordformer och varianter av rättsuppfattning
Singular
- rättsuppfattning
- obestämd grundform
- rättsuppfattnings
- obestämd genitiv
- rättsuppfattningen
- bestämd grundform
- rättsuppfattningens
- bestämd genitiv
Plural
- rättsuppfattningar
- obestämd grundform
- rättsuppfattningars
- obestämd genitiv
- rättsuppfattningarna
- bestämd grundform
- rättsuppfattningarnas
- bestämd genitiv
Rättsuppfattning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rättsuppfattning
Kassationsdomstolen kan ta upp varje i sista instans given dom som anses strida mot uttrycklig lag. Kassation kan begäras av såväl enskild part som av statens ombud vid kassationsdomstolen (ministère public). Domstolens prövning avser inte frågan om vad som skall anses vara bevisat eller inte, utan endast den rättstillämpning, varpå domen grundats. Finner den avdelning av domstolen som handlägger saken att rättstillämpningen varit oriktig upphävs domen, och saken hänvisas till en domstol av samma slag som den vars dom kasserats. Om den nya domstolen kommer till en dom på samma rättsuppfattning som den förut förkastade sammanträder kassationsrättens alla avdelningar och tar ett nytt beslut. Om resultatet blir ännu en kassation blir den domstol dit saken i så fall hänskjuts skyldig att rätta sig efter kassationsdomstolens rättsuppfattning.
Namnet och begreppet härstammar från den medeltida feodalismen, enligt vars rättsuppfattning alla vasaller under samma länsherre ansåg sig som jämlikar (latin pares). Vid domstolarna hade de att döma i varandras mål, då ingen, som ej var deras jämlike, fick sitta till doms över dem. Kungens omedelbara vasaller, kronvasallerna, bildade i den fullt utvecklade vasallstaten en högsta domstol (franska cour des pairs). Dess medlemmar, i Frankrike kallade pairs de France, kom efter hand att utgöras uteslutande av de mäktigaste kronvasallerna, vilka med tiden lyckades få sina rättigheter och skyldigheter ärftliga efter primogenitur.
