Vad betyder och hur uttalas sinnesbeskaffenhet
Sinnesbeskaffenhet uttalas sinn|es|be|skaff|en|het.
Ordformer och varianter av sinnesbeskaffenhet
Singular
- sinnesbeskaffenhet
- obestämd grundform
- sinnesbeskaffenhets
- obestämd genitiv
- sinnesbeskaffenheten
- bestämd grundform
- sinnesbeskaffenhetens
- bestämd genitiv
Sinnesbeskaffenhet är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet sinnesbeskaffenhet
Dess motsats är kärlek, och dess närmaste frände inom själslivet är vreden, vilken som kortvarig affekt är detsamma, som hatet är som permanent sinnesbeskaffenhet.
Tingsrätten dömde Nilsson till döden, en dom som han i februari 1899 överklagade till hovrätten. Hovrätten beslutade i mars att en undersökning av "Nilssons sinnesbeskaffenhet" skulle genomföras. I april 1899 avgavs ett utlåtande angående sinnesbeskaffenheten hos Nilsson, som löd "oaktadt de af den häktade uppgifna genomgångna sjukdomarne och oafsedt ett eplieptiskt lidande hos honom, något skäl dock icke finnes för det antagandet, att Nilsson vid gerningens begående och därefter varit i saknad af förståndet bruk". Hovrätten fastställde dödsdomen den 20 februari 1900. Domen överprövades av Kungl. Maj:t och stadfästes den 30 maj 1900. Massmordet på ångaren Prins Carl, utfört knappt två veckor tidigare av Johan Filip Nordlund, anses av vissa ha påverkat beslutet i negativ riktning, de tidigare sju åren hade inte en enda dödsdom gått i verkställighet. Den 23 augusti 1900 klockan 5 avrättades Lars Nilsson, som i folkmun benämndes Löderupsmördaren, genom halshuggning på Länsfängelset i Malmö av Anders Gustaf Dahlman från Stockholm. Det var Dalmans fjärde avrättning. Lars Nilsson blev därefter begravd på Malmö begravningsplats.
Brottslighet och sinnessjukdom. En kritisk studie över det rättsliga förfaringssättet i Sverige rörande för brott tilltalade personer av tvivelaktig sinnesbeskaffenhet (gradualavhandling, 1908).
År 1867 sökte han ett nyinrättat lektorat vid Köpenhamns universitet i rättsmedicin och hygien. Han fick ej tjänsten, men en i samband med detta framställd avhandling om tillräknelighet gav honom betydande erkännande. År 1869 företog han en utlandsresa för att studera fängelser och sinnessjukanstalter, 1870 fick han mandat av regeringen att undersöka fängelsestraffens inverkan på förbrytarnas sinnesbeskaffenhet. Åren 1869-1877 var han distriktsläkare i Köpenhamn, 1874-1887 censor vid läkarexamen, 1875-1886 läkare vid straffanstalten på Christianshavn och 1877-1886 polisläkare i Köpenhamn.
