Vad betyder och hur uttalas självförebråelse
Självförebråelse uttalas själv|före|brå|else.
Ordformer och varianter av självförebråelse
Singular
- självförebråelse
- obestämd grundform
- självförebråelses
- obestämd genitiv
- självförebråelsen
- bestämd grundform
- självförebråelsens
- bestämd genitiv
Plural
- självförebråelser
- obestämd grundform
- självförebråelsers
- obestämd genitiv
- självförebråelserna
- bestämd grundform
- självförebråelsernas
- bestämd genitiv
Självförebråelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet självförebråelse
Gemensamt för alla melankoliker anser Freud vara att den självförebråelse de ger uttryck för egentligen är förebråelser och klander mot en person som melankoliker har älskat, borde älska eller fortfarande älskar. Alla nedsättande ord som sägs om det egna egot är egentligen menat som klander till någon annan. Därför är de inte ödmjuka och undergivna som annars kunde vara naturligt för så "värdelösa" människor som de ger uttryck för att tycka sig vara, utan ofta tycker sig melankolikern bli orättvis behandlad av omgivningen. Freud menar att melankolikern har en narcissistisk personlighet. Libidon som tidigare riktats mot ett objekt (förslagsvis en person) riktas istället genom regression till det egna egot.
