Vad betyder och hur uttalas själsdödande
Själsdödande uttalas själs|död|ande oböjligt.
Ordformer och varianter av själsdödande
Själsdödande är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet själsdödande
Men den enkla, gripande berättelsen är ej slut med denna bittra reflexion, som för första gången blottade det intiga, själsdödande skrivardömets ömkliga proletariat i Petersburg. Gogols åt det övernaturliga och mystiska benägna fantasi tog redan i denna realism ut sin rätt, och i berättelsens hemlighetsfulla och sagolika upplösning röjde författaren sin andliga frändskap med Pusjkin, Dostojevskij, Nekrasov, Turgenjev och till och med Lev Tolstoj, vilka med all sin verklighetstrohet och realistiska skarpblick mer eller mindre lutat åt mystiken.
Efter Vennbergs död blev det känt att han publicerat några dikter i Den Svenske Nationalsocialisten 1936 och i januari 1937 försvarade Vennberg att Hitler inkluderade Freud i utrensningen av icke önskvärd litteratur med orden: "Mot moraliskt förfall och själsdödande överskattning av sexuallivet!". 1940 menade han sig inte tillhöra dem "som anser att allt gott härrör från England och allt ont från Tyskland." 1942 medverkade Vennberg och Caleb J. Andersson med översättningar av nazistiska poeter i tidskriften Sverige-Tyskland.
Arbetet är inte längre skapande, utan alienerande och själsdödande genom en alltmer skruvad uppdelning av arbetet (taylorism, fordism, toyotism/lean management).
