Självbehärskning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet självbehärskning

1. Boxaren Ochsenschwanz är förargad över sin hustrus danslektioner eftersom han tror att hon är otrogen. Och hon är faktiskt mer intresserad av Gaston än av dans. När Ochsenschwanz får se de båda ge varandra en förstulen kyss förlorar han självbehärskningen, slår sönder bordet och spärrar in hustrun, medan Gaston gömmer sig i ett annat rum. I samma ögonblick slinker studentskan Himmelhuber in för att få Ochsenschwanz autograf. När hon upptäcks av Gaston, förklär hon sig till en träningsdocka. Under tiden har hennes far, professor Himmelhuber, dykt upp för att förläna den berömde boxaren ett hedersdoktorat. Boxaren känner sig mycket hedrad och demonstrerar sin skicklighet med ett knockoutslag - som träffar den levande dockan. Professorn känner igen sin dotter och beskyller Ochsenschwanz för att ha utnyttjat en minderårig. Rasande går boxaren bort till sin träningsmaskin. Gaston kopplar på strömmen till maskinen och lyckas fly tillsammans med boxarens hustru, medan maskinen tvingar Ochsenschwanz till ett långt träningspass. Ett regeringsråd besöker boxaren för att överlämna en inbjudan till olympiaden, men eftersom han inte vill störa boxaren stänger han inte av träningsmaskinen. (källa)
2. Det kan även syfta på att bara se människan och/eller samhället som det är, utan att påverkas av vedertagna regler och normer. Den senare betydelsen härstammar från termens ursprung, den kyniska skolan i antikens Grekland vilken inte förespråkade känslokyla utan oberoende och självbehärskning. Den mest kända cynikern var Diogenes från Sinope. (källa)
3. Omdömena om Grabbes diktning går isär. Många ser honom som jämbördig med Kleist och Hebbel, medan andra betraktar honom som misslyckad, en "vanmaktens titan". Hans brist på självbehärskning och jämvikt, hans dryckenskap och hans måttlöshet hindrade utvecklingen av hans gåvor: kraftig, originell fantasi, stor makt över språket och skarp historisk blick. Trots den ständiga bristen på konsekvens och konstnärlig harmoni, den aldrig för scenen beräknade formen med sina oupphörliga scenskiften, sin personmängd (i Napoleondramat 130 personer utom "folk") och sina tillfälliga episoder gör Grabbes dramer ett väldigt intryck genom karaktärsskildringens mäktighet, den i stor stil givna tidsbilden och geniala enskildheter i repliker och arkitektonik. Betydelsefull var ansatsen till nationell tysk dramatik i Hohenstaufendramerna. Det historiska dramat Kejsar Fredrik Barbarossa utgavs på svenska redan under Grabbes livstid, år 1833, men uruppfördes först 1875 i Tyskland. Grabbes inflytande har spårats hos Hebbel och Hamerling med flera, och särskilt har man i Grabbe velat se förelöparen till moderna dramatiker i fråga om stora folkscener. (källa)
4. Sofia, som föddes på Stockholms slott, var åtta år då hon lämnade Sverige. Hennes far avsattes år 1809, och familjen satt i husarrest innan de slutligen lämnade Sverige. Hedvig Elisabet Charlotta beskriver henne som mycket högmodig, envis och med dålig självbehärskning. Hon skildrar en anekdot för att beskriva Sofias medvetenhet om sin sociala ställning, då Fredrika och barnen skulle flyttas från sin husarrest på Haga slott till fadern på Gripsholms slott, kom riksmarskalk Axel von Fersen dit för att diskutera förberedelser. Då von Fersen skulle gå, rusade Sofias bror Gustaf fram till dörren för att öppna den för von Fersen. Modern skall då ha sagt "Det där skulle aldrig i världen Sofia ha gjort, därtill tror hon sig vara alltför förnäm". (källa)
5. Kyniska (kyniker) skolan (av grekiskans κυνός, genitiv av κύων, "hund") är en tankeskola som sägs ha grundats av Antisthenes. Antisthenes var medlem av kretsen runt Sokrates. Han grundade skolan efter Sokrates avrättning år 399 f.Kr., då kretsen splittrades och de flesta för en tid lämnade Aten. Inom den kyniska skolan ansågs livets goda och yttersta värde bestå i självbehärskning och oberoende och i ett avvisande av alla sinnliga njutningar. Dess mest kände representant var Diogenes från Sinope, som också har fått ge namn åt läran. Enligt en anekdot kallades nämligen Diogenes för hunden, för att han levde som en hund. För att finna lyckan skulle man enligt den kyniska skolan bland annat leva förlikat med naturen. (källa)
6. Anden sägs hos den troende framkalla psykiskt välmående i form av kärlek, glädje och frid, tålamod och självbehärskning (Rom 14:17, Gal 5:22, 1 Thess 1:6), och tröst (Apg 9:31). (källa)