Vad betyder och hur uttalas självbespeglande
Självbespeglande uttalas själv|be|spegl|ande oböjligt.
Ordformer och varianter av självbespeglande
Självbespeglande är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet självbespeglande
Barbro Söderbergs avhandling Flykten mot stjärnorna (1980) utforskar de mytiska och symboliska inslagen i Hans nådes tid. Monica Setterwalls The Unwritten Story (1979) undersöker berättarrösterna i tre romaner från olika skeden i författarskapet och hur Johnsons berättarstil med tiden blev allt mer subjektiv och självbespeglande.
"Den självbespeglande spegeln - Tankar kring Göran Printz-Påhlsons 'Solen i Spegeln' och metapoesi.", 1998.
