Vad betyder och hur uttalas självljud
Självljud uttalas själv|ljud.
Självljud betyder vokal.
Ordformer och varianter av självljud
Singular
- självljud
- obestämd grundform
- självljuds
- obestämd genitiv
- självljudet
- bestämd grundform
- självljudets
- bestämd genitiv
Plural
- självljud
- obestämd grundform
- självljuds
- obestämd genitiv
- självljuden
- bestämd grundform
- självljudens
- bestämd genitiv
Självljud är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet självljud
En vokal är ett språkljud som bildas utan förträngning eller avspärrning i de delar av talapparaten som är ovanför glottis. Motståndet är vid bildningen så litet att ingen hörbar friktion uppstår. Utifrån ett funktionellt perspektiv kan vokaler definieras som stavelsebildande ljud, självljud. Till skillnad från konsonantljud kan man skrika med vokalljud. De vanligaste vokalerna i världens språk [i], [a] och [u] ([i] motsvarar klangfärgen hos i-ljudet i sil, [a] motsvarar klangfärgen hos a-ljudet i katt och [u] motsvarar klangfärgen hos o-ljudet i sol).
Vanligtvis är vokaler självljud, det vill säga ljud som bildar stavelser, men klangfulla ljud som [l], [r], [n] och [m] kan också ha en stavelsebildande funktion. I vissa språk, till exempel tjeckiska, förekommer sådan stavelsebildning systematiskt, som i vlk (varg) och krk (hals). Det innebär att det inte finns någon perfekt samstämmighet mellan bildningssätt och stavelsebildande (på fackspråk syllabisk) funktion.
