Skogsbacke synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas skogsbacke

Skogsbacke uttalas skogs|backe.

Ordformer och varianter av skogsbacke

Skogsbacke är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet skogsbacke

Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog, och i parker. Utanför häckningstid kan grönfinken bilda stora flockar, ibland med andra finkar och sparvar. Grönfinken kan drabbas av den dödliga sjukdomen gulknopp.

Företrädesvis torr, grusartad och kvävefattig jordmån, till exempel vägkanter och öppna skogsbackar. Kattfot odlas också som trädgårdsväxt.

Rapphönan förekommer på slättland, men föredrar områden med skogsbackar, busksnår och häckar för skydd. Den undviker inte fuktiga områden om där bara finns torrare fläckar bevuxna med träd eller buskar. Fram till skördetid håller sig flockarna huvudsakligen i sädesfält, därefter på stubbåkrar, i potatis- och rotfruktodlingar, på fält med grönråg och på nyplöjda fält. Den håller sig även på ängar och skogsbackar. Vintertid uppsöker de barmark, områden med tunnare snötäcke eller lös snö.

Blåsugan är mångårig med kort, stympad jordstam och växer på skogsbackar, torra betesmarker och dylikt. Den är visserligen allmän, men nästan aldrig ymnig och ofta bara som enstaka exemplar.

Stenen beskrevs som nyfunnet i Dybecks Sveriles runurkunder (1862). Där skrev Dybeck att denna del av en runsten ligger i en skogsbacke, nära sockenvägen mellan Ölstad och Balingsta kyrka. Man visste för några år sedan var det tillhörande stycket fanns ... Några "stenkretsar" äro i närheten. Några år senare, i UFT h.3 (1873), meddelas att denne nyfunna sten inte längre setts av någon i orten och ej återfunnits, och att greve von Essen på Viks slott utlovat en belöning åt den som kan tillrättaskaffa stenen.Dybeck, som visste var stenen fanns, har vid sin senare antikvariska resa i trakten (1874) utan svårighet återfunnit den, "liggande på sitt gamla rum".

Måbärsbusken är ganska allmän i lundar och skogsbackar, i synnerhet i östra Götaland och Svealand, men finns glest utbredd från Skåne till mellersta Norrland. Busken har inga stora anspråk, utan växer i såväl torra, steniga och solgassiga slänter, som i skuggiga lundar. Den tål emellertid inte fuktig och sumpig mark. Den odlas även som prydnadsbuske för bladens vackra form, grenarnas hållning och bärens lysande färg. Eftersom den tål beskärning bra används den också som häckväxt.