Vad betyder och hur uttalas skomakarlära
Skomakarlära uttalas sko|mak|ar|lära.
Ordformer och varianter av skomakarlära
Singular
- skomakarlära
- obestämd grundform
- skomakarläras
- obestämd genitiv
- skomakarläran
- bestämd grundform
- skomakarlärans
- bestämd genitiv
Plural
- skomakarläror
- obestämd grundform
- skomakarlärors
- obestämd genitiv
- skomakarlärorna
- bestämd grundform
- skomakarlärornas
- bestämd genitiv
Skomakarlära är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet skomakarlära
Sina konstnärliga inspiration fick Jansson av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avslutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som sockenmålarens hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av Janssons teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Carl August Jonsson var son till en bonde i Hörsta. Fadern drabbades av problem med synen och var tvungen att lämna sitt jordbruk. 1887 kom han i skomakarlära hos skomakaren L. G. Larson i Hörsta och 1891 startade han ett eget skomakeri i byn. 1898 flyttades verksamheten till Kumla station, där Jonsson köpte lägenheten Hagalund, men bytte den snart mot området Odinslund. Efter några års verksamhet bestämde sig Jonsson för att satsa storskaligt och lät uppföra en skofabrik, som stod färdig några månader före krigsutbrottet 1914. Fabriken som ursprungligen var 20 meter lång byggdes ut flera gånger och var efter en större ombyggnad 1944 80 meter lång och med fyra våningar. 1934 ombildades fabriken till aktiebolag med Carl August Jonsson som VD och sonen Lennart Jonsson som disponent. 1946 bildades ett särskilt försäljningsbolag för fabriken med Lennart Jonsson som direktör.
Edvard Johanson kom från mycket fattiga förhållanden. Han blev tidigt faderlös och fick börja arbeta för uppehället redan i femårsåldern genom att klistra etiketter på tändsticksaskar åt fabrikerna i Kalmar. Han vistades också flera år på barnhem och genom dess försorg sattes han i skomakarlära. Han kom ensam till Stockholm som femtonårig skomakargesäll. Han gick med i skomakarnas fackförening och blev 1905 dess ordförande och ledamot av förbundsstyrelsen samma år. 1913 blev han förbundssekreterare i februari och två månader senare förbundets förtroendeman och slutligen ordförande i Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet.
