Skovla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skovla

1. På 1660-talet öppnades Café Procopé i Paris, den första glassbaren. Glassätandet blev snart en modefluga bland överklassen och 1676 kom de franska glass- och lemonadtillverkarna att träda ur sockerbagarnas skrå och bilda ett eget. René Antoine Ferchault de Réaumur kom att betyda mycket för glassens utveckling. Han utgav 1734 en skrift om glasstillverkning i vilken han skriver att frysningen måste ske långsamt för att inte isbitar skall bildas i glassen, och att man noggrant måste blanda glassen och skrapa loss glass som frusit fast på kärlets väggar för att få en jämn konsistens. 1751 införde Joseph Gilliers sorbetièren, en träbytta med inre behållare för glassen. Mellanrummet packades med is och grovt salt och glassen rördes i byttan tills den blev genomfrusen. M. Emy utvecklade i L'Art de Bien Faire les Glaces d'Office (1768) Gilliers sorbetiér genom att utrusta den med en vev och skovlar i byttan, så att glassen kunde vara i jämn rörelse medan den frös. (källa)
2. Hornen används av hannarna för att imponera på motståndare och under strider förätten att para sig. Alla hornbärande djur kan också använda hornen för att försvara sig mot rovdjur. Hornen sitter på ett tappliknande benutskott, rosenstocken, på pannbenet och består av benvävnad. Hornens form är avhängiga av arten och djurets ålder. Det förekommer enkla stänger och komplexa former med förgreningar och skovlar. (källa)
3. Hornen sitter på ett tappliknande benutskott, rosenstocken på pannbenet. Hornens form är avhängig av arten och djurets ålder. Det förekommer enkla stånghorn cervina (från latin Cervus, hjort), som inte är skovelformade utan liknar de som bärs av exempelvis kronhjort, hos älg och komplexa former med förgreningar och skovlar (palmata). (källa)
4. Skovelhjul – ett hjul försett med paddlar eller skovlar. (källa)
5. En markberedare är en maskin som utför en markberedning, främst efter att ett skogsbestånd blivit slutavverkat. Markberedningen skapar bättre förutsättning för nästkommande skog att etableras på ett effektivt sätt. Den i Skandinavien vanligaste markberedaren innefattar en skotare som drar ett markberedningsaggregat efter sig. Aggregatet utgör antingen en harv eller en högläggare. En harv består av en arm där det ytterst sitter en snedställd tallrik som i kontakt med marken roterar och skapar en kontinuerlig fåra och hög. Optimalt består högen av ett uppochnervänt undre humuslager med ett kontinuerligt övre lager av mineraljord. En högläggare består av en arm där det ytterst sitter ett "stjärnformat" hjul med 3-4 skovlar som rullar längs med körriktningen. Under framdrift stannar hjulets rotation upp en gång varannan meter för att gräva ner i marken, varpå hjulet igen börjar att rulla och på så sätt lägger upp en uppochnervänd hög, en s.k. tilta, där humuslagret utgör det undre lagret och mineraljord (optimalt) utgör det övre. Dessa två metoder skapar planteringspunkter för plantor eller frön att etablera sig tillfredsställande. (källa)
6. På ett överfallshjul rinner vattnet i en ränna ut på översidan av hjulet. Skovlarna är utformade som fickor eller baljor. När de vattenfylls blir det övervikt på ena sidan, vilket får hjulet att rotera. Fördelen med detta är att man kan uppnå högt vridmoment oavsett vilken vattenmängd som rinner i rännan över hjulet (fast mindre vatten får det naturligtvis att rotera långsammare). Överfallshjulet roterar oftast så att dess översida rör sig i strömriktningen. (källa)
7. Hjulkvarnar, eller romerska kvarnar, fanns oftast i betydligt större byggnader, även de givetvis placerade invid ett kraftigare vattenflöde. Hjulkvarnar skiljer sig beroende på hur vattnet träffar hjulet, medan principen med hjulaxel samt skovlar som fångar upp vattnets kraft är densamma. Tre typer är. (källa)
8. Den mindre vanliga typen av betongblandare är tvångsblandaren. Den vanligaste konstruktionen är en fast trumma, eller flatbottnat kar, med roterande skovlar eller annan typ av omrörare inuti. Fördelen med tvångsblandare är att betongen kan blandas på en kortare tid, jämfört med frifallsblandare. Tvångsblandare kan normalt sett blanda mindre satser än frifallsblandare. (källa)
9. Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7–8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Djuren kallas då spetshjort respektive stånghjort. Vuxna djur karakteriseras av dess typiska skovlar. Fejningstiden inträffar i augusti. När djuret uppnår kapital ålder, utvecklas hornen inte mer. Hornen fälls i april-juni. (källa)