Vad betyder och hur uttalas skräling
Skräling uttalas skräl|ing -en -ar.
Skräling betyder vikingarnas namn på eskimå el. indian och liten skivling.
Ordformer och varianter av skräling
Singular
- skräling
- obestämd grundform
- skrälings
- obestämd genitiv
- skrälingen
- bestämd grundform
- skrälingens
- bestämd genitiv
Plural
- skrälingar
- obestämd grundform
- skrälingars
- obestämd genitiv
- skrälingarna
- bestämd grundform
- skrälingarnas
- bestämd genitiv
Skräling är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet skräling
Skrälingar är den forntida beteckningen på inuiter (även kallade eskimåer) som användes av nordmän. Även urinvånare på Vinland i Amerika, det vill säga indianer, kallades skrälingar i Erik den rödes saga och Grönlänningasagan.
Ordet skräling är det enda ord som överlevt till nutiden av den gammalnorska dialekt som talades på Grönland. På modern isländska betyder det barbar men på färöiska urinnevånare i Grönland eller Kanada. Etymologin är osäker men den mest sannolika förklaringen är att det kommer från det gammalnorska ordet "skrá" som betyder "skinn". Inuiter och andra ursprungsfolk i trakten klädde sig i djurhudar, till skillnad från nordborna som klädde sig i ylle.
Grönlänningarnas namn på sig själva är kalaallit (singularis kalaaleq), vilket kan återgå på det norska skräling (kombinationen skr är okänd i inuitspråket) eller på det norska klæði (kläder).
Nordiska kolonister slog sig ner på Vinland kort efter att kontinenten upptäckts, i början på 1000-talet. Enligt sagorna rådde till en början fred mellan nordmän och skrälingar. De var nyfikna på varandra och bedrev i viss mån handel. I utbyte mot rött tyg fick nordmännen skinnvaror. Däremot vägrade de att handla med vapen. Snart råkade de båda grupperna emellertid i strid med varandra, till följd av missförstånd, girighet och överilade handlingar. Nordmännen var fåtaliga och efter ett par år tvingades de överge sin bosättning.
Nordmännens attityd till skrälingarna var inte generös. De beskrivs som små, fula varelser med besynnerligt hår, stora ögon och breda kindknotor. De ansågs kunna slås ihjäl utan samvetsbetänkligheter. Skelettfynd visar att något ingifte med skrälingarna inte förekom, trots stor brist på kvinnor.
