Skvallerkrönika Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skvallerkrönika

1. Fadern dog i början av 1800-talet och barnen lämnades kvar med en mor som var förmögen, men ogin mot sina barn och lät Clas Livijn tidigt känna bitterheten i att stå nära det ekonomiska oberoendet och dock vara utestängd därifrån. Han tog med energi itu med praktiska arbetsuppgifter men var inte desto mindre den kanske mest utpräglade borgarfienden bland de svenska romantikerna. Han var lika outtröttlig i sin satir mot upplysningstidens akademiska poeter, som mot dem som tillhörde den mer sentimentala riktningen, i båda fall stördes han av det han uppfattade som falskhet. De svenska ämbetsmännens okunnighet, lättja och besticklighet är ett ofta återkommande tema i hans brev och tidningsartiklar. Han har bidragit till skvallerkrönikan om Wirséns underslev, han hjälpte till att vinna resning åt de oskyldigt dömda i Värmdömålet, och han levererade 1831 en förbittrad vidräkning med hela det byråkratiska systemet i Sverige, varvid han gjorde aristokratisk nepotism ansvarig för dess ineffektivitet. (källa)
2. I sin självbiografiska roman Venus anadyomene (2008) återkommer Kléen till kotteriet, dit också August Strindberg hittat: "Här på kaféet var samlingsplatsen, dit all denna gyllne ungdom – en studentgenerations intelligenselit – flockade sig. Här hade de firat dessa lössläppta fester, vars bullrande ekon ännu genljöd i den lilla stadens skvallerkrönika, här hade man utbildat sig en livsåskådning, hinsidan kälkborgarens gott och ont, en etik, som just inte traskade allfarvägen fram. Där i hörnet hade den store författaren, som under några veckor gästade samhället, suttit mången kväll som i kväll och slösat ut omkring sig i frågor och svar sitt genis nyslagna guldmynt, medan punschen brann gul i glasen och timmarna, oräknade, skred." (s.31). (källa)
3. År 1721 lämnades regenten av sin mätress Marie-Madeleine de Parabère och hennes ersättare Marie-Thérèse Blonel de Phalaris avskedats strax därpå, och strax därefter blev Sophie de Brégis regentens mätress. Hennes make betalades och mottog en militär befordran och förklarade sig nöjd. Regenten höll en stor, påkostad fest till hennes ära 30 juli 1721 i Saint-Cloud, som blev en skandal i tidens skvallerkrönika. Förhållandet gav upphov till en ström smädeskrifter i Paris. En del påtalade saken genom att göra parodi på "Kungen är död, leve konungen!" genom att skriva "Madame de Parabère är död, leve d'Averne!". (källa)
4. Han fick 1706 befälet över den franska armén i Italien 1706, men sårades i slaget vid Turin samma år och måste lämna armén. Därefter verkade han som diplomat Spanien 1707–1708 och rönte där en viss framgång, men hemkallades i onådå det misstänktes att han försökte intrigera sig till den kastilianska kungakronan för egen räkning. Efter detta använde Ludvig XIV honom inte mer i sin tjänst, och han ägnade sig därför helt åt sitt privatliv, tidens skvallerkrönikor fylldes med berättelser om Filips osedliga leverne. (källa)