Skäggprydd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skäggprydd

1. Barnatro kallas den okomplicerade religiösa övertygelse som en person bär med sig genom livet efter att ha förvärvat den som barn. Kristen barnatro beskrivs ofta som tro på Gud (fadern) som en skäggprydd äldre man. Ejnar Westling skrev på 1920-talet en andlig sång på temat, Barnatro som blivit mycket känd. (källa)
2. Sam Lufkin – skäggprydd bonde. (källa)
3. Han arbetade på en bilverkstad och som kock innan han började en karriär som skådespelare på brittisk scen, film och TV. Från slutet av 1950-talet medverkade han huvudsakligen i Hollywoodfilmer. Kraftig (han vägde nästan 140 kilo) och skäggprydd, hade han roller såväl som "tuffing" som älskvärda rollkaraktärer. (källa)
4. Ulvsundabrakteaten, som är av B-typ, har ett mittparti med en diameter på 3 cm och som är omgivet av fyra zoner med stämpelornamentik. Den dateras till folkvandringstid, troligen mitten av 500-talet och den tillhör en grupp som inte är så vanlig. Den utgörs av en starkt stiliserad bild beskrivet som en "man, som tydligen befinner sig i våldsamt språng. Bägge benen äro uppåtsvängda, så att han egentligen svävar i luften ... ... Mannen på Ulvsundabrakteaten håller huvudet tillbakakastat. Håret liknar närmast en hjälmkam. Ögat är tydligt angivet och har spetsoval form. Mannen bär mustascher, och under den spetsiga, skäggliknande hakan ses en rad parallella streck, som tydligen skola beteckna skägg. Ovanför huvudet befinna sig två mot varandra vända fåglar". Så har den dåvarande direktören för Historiska museet professor Birger Nerman beskrivit ornamentiken i mittpartiet i Bromma Hembygdsförenings årsbok 1947. Bengt Lindberg säger vidare i sin bok Brommabygden från 1957 att mannen på brakteaten ser ut som "en skäggig krigare, som tar ett högt språng. Ovanför hans huvud flyger fåglar". År 2010 beskriver däremot Michael Neiß, vid institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet, Ulvsundabrakteatens figurativa ornamentik som föreställande "en skäggprydd "akrobat" med benen i vädret och händerna i sina hårtofsar som eventuellt slutar i djurhuvuden". (källa)