Småkonung Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet småkonung

1. Stora Moguls välde varade 1526-1857. Det mellan en mängd muslimska och hinduiska småkonungar söndrade Indien utsattes 1525 för ett nytt stortanlagt erövringsförsök, vilket utmynnade i grundläggandet av det så kallade Stora Moguls välde, det starkaste och mest lysande I. skådat före det brittiska. Babur, konung först i Ferghana, sedan 1504 även över Afghanistan, drog i nov. 1525 över Indus, besegrade 21 april 1526 vid Panipat den siste Delhisultanen av lodhidynastin, Ibrahim Lodhi, och utvidgade sedan sina indiska erövringar genom nya segrar, särskilt över rajputhövdingarna, ända till Bihar i Gangesdalen. Han avled i Agra 1530 och efterträddes i. av sonen Humajun (1530-1556), medan dennes broder Kamran fick Kabul med västra Punjab. Humajun kunde knappast hålla sig uppe mot äldre afghanska inflyttare, som försökte driva ut nykomlingen, men hans snillrike son Akbar den store vann 1556 åt honom, kort före hans död, en ny avgörande seger vid Panipat och blev under sin långa regering (1556-1605) Mogulväldets egentlige grundläggare och organisatör. (källa)
2. Basilisk (av grekiska basiliskos, slags ödla eller orm, diminutiv av basileus, kung eller småkonung, detta efter diademliknande fläck på huvudet) är ett fabeldjur, ödla eller orm. Det har givit namn åt ödlesläktet basilisker (Basiliscus) som är hemmahörande i Syd- och Mellanamerika. (källa)
3. Efter ett besök i Köpenhamn, påsken 1910 hade Carl Larsson tillfälligt varit ensam hemma i Sundborn och där fått inspiration till en målning som skulle pryda den ännu tomma väggytan i Nationalmuseets trapphus. Han gjorde en skiss som ställdes ut på museet i februari 1911. I den förklarande text som bifogades stod: "Här offras en kung för folkets väl (för åstadkommande av god årsväxt). Han dränkes i den heliga källan vid trädets fot (framför templet stod enligt Adam från Bremen ett träd), som grönskade hela året." Bifigurer på tavlan var småkonungar, kungens unge son på sin fars svarta häst, kungens hustru, en spelman med harpa samt dansande kvinnor. (källa)
4. Ynglingatal är en på ett fornnordiskt versmått (kviðuháttr) upprättad kungalängd för Ynglingaätten, författad på 900-talet av Tjodolf av Hvin (ca 860–935), även kallad Tjodolf Hvinverske, hovskald i kung Harald Hårfagers släkt. Dikten utgörs av 54 verser, och skrevs för en norsk småkonung som hävdade släktskap med den svenska kungaätten Ynglingaätten. De äldsta kungarna i texten är tidiga svenska kungar med hemvist i Gamla Uppsala, medan de senare kungarna är kungar i Norge. (källa)