Vad betyder och hur uttalas småstycke
Småstycke uttalas små|stycke.
Ordformer och varianter av småstycke
Singular
- småstycke
- obestämd grundform
- småstyckes
- obestämd genitiv
- småstycket
- bestämd grundform
- småstyckets
- bestämd genitiv
Plural
- småstycken
- obestämd grundform
- småstyckens
- obestämd genitiv
- småstyckena
- bestämd grundform
- småstyckenas
- bestämd genitiv
Småstycke är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet småstycke
Sex småstycken utan pedal (1950). SWS SLT 33184.
Inblickar: essayer och småstycken om vittra ting (Gleerup, 1968).
Under sitt första äktenskap bodde hon på makens gods på landet, Björnstorps slott, där sysslolösheten och tristessen fick henne att sysselsätta sig med många olika konstformer. Hon skrev dikter och en roman i Rosseaus stil, hon tecknade, laverade och ritade i tusch. Hon skrev även flera skaldebrev och småstycken på vers, till vilka senare hon själv satte musiken. Den mest kända var troligen den förr allmänt sjungna visan "Välkommen, o måne, min åldrige vän".
Även i Kiellands dramatik förhärskar samhällskritiken: For Scenen (1883) innehåller en rad små skådespel, Paa Hjemveien, Hennes Majestæts Foged och Det hele er ingenting, Tre Par (1886), Bettys Formynder (1887) samt Professoren (1888). Med 1891 upphörde Kiellands produktion, antagligen som följd av sjuklighet, ett hjärtfel. Mennesker og Dyr (1891) innehåller journalistiska småstycken och humoresker, Omkring Napoleon (1905) fick liten betydelse.
Tre småstycken för piano (1945).
På 1600-talet var detta en självständig litterär genre. Under 1700-talet gav man mellan akterna i de vanliga komedierna omväxlande sainetes och entremeses. Dessa versificerade småstycken behandlade händelser ur vardagslivet och avslutades understundom med en dans eller kuplett, och genren odlades med framgång i Spanien av Luceño y Becerra, Ricardo de la Vega och Alvarez Quintero med flera. Genrens främsta representanter från 1700-talet var Cruz Cano y Olmedilla med skildringar ur Madridlivet och Juan Ignacio González del Castillo med andalusiska bilder.
