Vad betyder och hur uttalas småtting
Småtting uttalas smått|ing -en -ar.
Småtting betyder mest i pl. och småbarn.
Ordformer och varianter av småtting
Singular
- småtting
- obestämd grundform
- småttings
- obestämd genitiv
- småttingen
- bestämd grundform
- småttingens
- bestämd genitiv
Plural
- småttingar
- obestämd grundform
- småttingars
- obestämd genitiv
- småttingarna
- bestämd grundform
- småttingarnas
- bestämd genitiv
Småtting är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet småtting
Alfons ska sitta barnvakt åt en liten pojke som kallas Småtting. Han har planerat att han ska ge Småtting kvällsmat, sjunga för honom och läsa en saga för honom. Och givetvis ha honom i knäet vilket han gärna vill och han har bestämt sig för att vara snäll. För då får han en bakelse och pengar som tack.
Signe Maria Aspelin, född 22 oktober 1881 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, död 12 januari 1961 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk illustratör och bildkonstnär. Aspelin gav ut flera egna barnböcker med både text och bild och illustrerade andras, bland annat var hon en av illustratörerna till bokserien Min skattkammare. Hennes Småttingarnas svampbok översattes också till flera andra språk. Hon gjorde därutöver en mängd vykort, påskkort och julkort, som fortfarande är populära på den antikvariska marknaden, samt arbetade som teckningslärare.
H.C. Andersen skrev Elddonet (originaltitel Fyrtøiet) i mitten av 1830-talet baserat på ett äldre folksägenmotiv, Anden i ljuset. Elddonet publicerades först som häfte och ingick sedan i en samling som utkom 1842. Berättelsen tecknades som filmsaga i Danmark 1946 och Ingmar Bergman gjorde en dramatisering av sagan i slutet av 1930-talet på Medborgarhuset. Enligt en artikel i veckotidningen Såningsmannen 1952 var Bergmans uppsättning "en skräckföreställning som höll på att åstadkomma panik bland småttingarna i salongen".
