Snudd Synonymer Betyder Uttal

• beröring

Hur används ordet snudd

1. Tyson försvarade sin titel ytterligare några gånger innan han 11 februari 1990 i Tokyo mötte den tungt nederlagstippade James "Buster" Douglas. Till hela boxningsvärldens stora förvåning slog Douglas ut Tyson i den tionde ronden. Detta betraktades då, och gör fortfarande, som en av de största idrottssensationerna i modern tid då Tyson vid denna tid ansågs snudd på oslagbar. Fram till förlusten hade Tyson boxats 37 matcher, samtliga vinster, varav 33 på KO. (källa)
2. För en plan kurva C är storleken på krökningen i en given punkt P given av radiens reciprok från den så kallade oskulerande cirkeln som "snuddar" kurvan i den givna punkten. (källa)
3. Verklighetsuppfattning är uppfattningar om verkligheten inom såväl filosofi som psykologi. Begreppet snuddar inom filosofin närmast vid ontologi, läran om vad som existerar med termer som episteme, doxa och endoxa. Det räknas till jagfunktionerna. (källa)
4. Hellberg skrev 78 böcker. Romandebuten kom 1958 med Jan får en vän, men redan 1950 fick han två noveller antagna till antologin Ny prosa 1950 utgiven på Albert Bonniers förlag, och 1956 publicerades ungdomsromanen Juveltjuvarna som följetong i Vestmanlands läns tidning. Med vissa av sina böcker var Hellberg pionjär i ämnesvalen i böcker för unga, exempelvis Björn med trollhatten (1965) som behandlar ämnet döden, och Kram (1973), som tar upp barns sexualitet, ett ämne som han snuddar vid redan 1965 i Kalle Karolina. I Annika på en söndag (1966) ges huvudkaraktären tillfälle att reflektera över könsroller och jämställdhet, när det tas för givet att det är hon som skall sköta hushållet när modern tillfälligt får förhinder. Faderns tidiga död påverkade starkt Hellbergs skrivande – redan i debuten är huvudpersonen en faderlös pojke, ett tema som han återkommer till genom åren, med variationen att faderns frånvaro beror på separation. Ett annat genomgående drag i Hellbergs böcker är att flickorna huvudsakligen skildras som handlingskraftiga och utåtriktade, medan pojkarna är blyga och inåtvända. Trots tunga ämnesval genomsyras Hans-Eric Hellbergs författarskap av kvick formuleringskonst och en underliggande humor. (källa)
5. Vid tiden då Gloriana slutfördes utbröt det i den engelska musikpressen något som kan liknas vid ett krig angående Britten. Musikjournalisten Donald Mitchell hade sedan 1949 tillsammans med Hans Keller varit redaktörer för tidskriften Music Survey. Vårnumret för 1950 var en Brittenutgåva i syfte att korrigera de kritiska attityderna mot Britten som rådde då. Författarna ansåg att kritiken var obefogad och fördomsfull, till och med den positiva kritiken ansågs dåligt informerad. Resultatet blev ett symposium om Britten som gavs ut i bokform med artiklar skrivna av Pears, Harewood, Erwin Stein, Lennox Berkeley, Arthur Oldham, Norman Del Mar, George Malcolm, Paul Hamburger, Boyd Neel, John Chissell, Georges Auric, William Mann, Hans Redlich, Eric Walter White och Imogen Holst. Boken utkom 1952: Benjamin Britten: a commentary on his works by a group of specialists. Kritiken mot boken lät inte vänta på sig och fokuserade på att boken var underdånig och att bidragen var av den okritiska sorten från beundrande lärjungar. Andra talade om "osammanhängande svada", "hjältedyrkan" och att de avfärdade all kritik mot Britten såsom förringande vilket bara motverkade deras syfte. Boken snuddar också farligt nära den hjältedyrkan den anklagades för. I Kellers essä The Musical Character likställer han Britten med Mozart. (källa)