Vad betyder och hur uttalas snörkänga
Snörkänga uttalas snör|känga.
Ordformer och varianter av snörkänga
Singular
- snörkänga
- obestämd grundform
- snörkängas
- obestämd genitiv
- snörkängan
- bestämd grundform
- snörkängans
- bestämd genitiv
Plural
- snörkängor
- obestämd grundform
- snörkängors
- obestämd genitiv
- snörkängorna
- bestämd grundform
- snörkängornas
- bestämd genitiv
Snörkänga är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet snörkänga
I mode är cancan smaken för halsband av sammetsband, flera lager underkjolar, strumpeband av sidenrysch och spets, svarta (eller randiga) strumpor samt snörkängor.
En typisk övre medelklasskvinna bar år 1900 först ett par lårhöga strumpbyxor, och över det ett par snörkängor i skinn. Närmast kroppen bar hon en särk i vitt bomullstyg. Över särken satt en korsett, sydd i ett material som heter coutil, vilket är ett stumt material som ej går att stretcha och därför passar till en korsett. Materialet är en blandning av bomull och syntet som är hårt slagen under vävningen vilket gör att korsettskenorna, som är gjorda av syntetiskt valben och flata stålskenor, ej gör hål i tyget. Korsetten var grunden i klädseln och var mycket viktig för att få den korrekta kroppsformen och så att de övriga kläderna fick sin rätta passform. Korsetten höll även upp strumpbyxorna med hjälp av strumpebandshållare. Över det bar hon två stycken underkjolar och över det en dräktkjol av bomull tillsammans med en "dickey", en krage med skjortbröst. Till sist bar hon en väst och en jacka i samma material och färg som kjolen. På huvudet bar hon en halmhatt.
Målningen föreställer en modern parisiska – vardagsklädd i svart klänning med markerad midja och draperad turnyr (en metallställning som bars under kjolen baktill), hatt, handskar, handväska och snörkängor. Klädernas kvalitet, detaljrikedom och stil avslöjade social och ekonomisk status. Skådespelerskan Ellen Andrée stod modell, även känd från Manets Au Café (1878), Auguste Renoirs Roddarnas frukost (1881) och Edgar Degas Absinten (1876). Men målningen är i första hand en bild av en modern kvinna, inte ett porträtt. Traditionellt avbildas framstående män och kvinnor i helfigur. Här skildras både en ny maktfaktor och statussymbol – den konsumerande kvinnan och kvinnan som konsumtionsvara.
