Vad betyder och hur uttalas socialisation
Socialisation uttalas soci|al|is|at|ion -en.
Socialisation betyder anpassning av värderingar o.d. hos barn till gällande mönster.
Ordformer och varianter av socialisation
Singular
- socialisation
- obestämd grundform
- socialisations
- obestämd genitiv
- socialisationen
- bestämd grundform
- socialisationens
- bestämd genitiv
Socialisation är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet socialisation
Med implicit kunskap ('tyst' eller 'outtalad kunskap') avses att kunna exempelvis knyta skorna eller cykla men inte kunna förklara hur det ska gå till utan att först visa hur man faktiskt gör. Denna kunskap är ofta underförstådd och svår att uttrycka i ord eller till och med okänd för individen, den är erfarenhetsbaserad, praktisk och erhålls genom övning och erfarenhet. Det är kunskap som så att säga sitter i väggarna och lärs in genom socialisation. Dess motsats är explicit eller uttalad kunskap, som är känd för individen, teoretisk, objektiv kunskap, lätt att förstå, samla in och dokumentera.
Socialisation (socialisering) – inom sociologin den process genom vilken grupplevande arters individer införlivar omgivningens normer/kultur för att stärka gruppens samlevnad och överlevnadsmöjligheter.
Till några av de mest centrala begreppen inom samhällsvetenskapen hör utbud och efterfrågan, transaktionskostnad, nytta, marginalnytta, marginalkostnad, pris, produktivitet, komparativa fördelar, specialisering, jämvikt, funktionalism, strukturalism, externalitet, kollektiv nyttighet, fripassagerare, altruism, konkurrens, kollektivt handlande, ojämlikhet, egendom, fördelningspolitik, social klass, stratifiering, status, rationalitet, formalisering, byråkratisering, reglering, institution, organisation, socialisation, social norm, kultur, värderingar, etnicitet, nation, ingrupp och utgrupp, identitet, identitetspolitik, genus, social konstruktion, ideologi, stat, gräns, konflikt, aggression, våld, migration, makt, oligarki, demokrati, språk, population, evolution, åldersfördelning och släktskap.
Föreställningar som skamkänslor härrör från, grundar sig i personers idealjag, den de vill vara. Idealjaget är det föreställda jag som manifesterar överjaget, det vill säga som lever upp till de värden och de normer som personen har, mer eller mindre omedvetet. Överjaget bildas enligt den psykoanalytiska teorin ungefär samtidigt som oidipalperioden, som inträffar ungefär mellan 3 och 6 års ålder, och som i normalfallet nyanseras genom socialisation fortlöpande under levnaden. Till skillnad från samvetets utveckling, uppkommer förmågan att känna skam när barnet under fasen konfronteras med att inte lyckas vara självständig eller klara av vad de vuxna förväntar sig. Under samma fas finns det också hos barnet en drivkraft att testa sin förmåga med initiativ och en övertro till sina förmågor. De första skamkänslorna uppkommer när barnet inser att det inte räckte till, att det gjort bort sig.
Socialisation, inom sociologin den process genom vilken grupplevande arters individer införlivar omgivningens normer/kultur för att stärka gruppens samlevnad och överlevnadsmöjligheter. Åstadkoms ofta indirekt via kontakt med gruppens medlemmar, det vill säga till stor del omedvetet.
