Vad betyder och hur uttalas sparkning
Sparkning uttalas spark|ning -en -ar.
Ordformer och varianter av sparkning
Singular
- sparkning
- obestämd grundform
- sparknings
- obestämd genitiv
- sparkningen
- bestämd grundform
- sparkningens
- bestämd genitiv
Plural
- sparkningar
- obestämd grundform
- sparkningars
- obestämd genitiv
- sparkningarna
- bestämd grundform
- sparkningarnas
- bestämd genitiv
Sparkning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet sparkning
En dressin, av franska draisine, är ett litet järnvägsfordon som framför sig själv. De har högst fyra hjul men vanligen endast tre hjul och framdrivs antingen genom stakning, sparkning, trampning, hävstång eller motor.
Eftersom det inte händer så mycket i novellen kan man tänka sig att Gyllensten har använt sig av korta meningar för att göra det mer dramatiskt. Ett tydligt exempel från novellen är "Sedan började sparkningar. Hårda. Hårda. Jag såg hur dörren bräcktes. Det buktade in men det blev inte något hål.".
Hjuling, litet järnvägsfordon, vanligen drivet med muskelkraft. De tillverkas från början ofta av lägre järnvägspersonal för att lättare kunna ta sig fram längs banorna för inspektion, banarbete och transporter. Det fanns många typer, till exempel pikhjuling, som drevs med en stör eller pik, sparkhjuling som drevs med sparkningar mot underlaget, och tramphjulingar som trampades som en cykel. De hade tre hjul bestående av parallella skivor, varav två av hjulen var flänsade för att följa spåret. Tramphjulingar blev de vanligaste med tiden och moderniserades med frihjulsnav av cykeltyp.
