Vad betyder och hur uttalas specialarbetare
Specialarbetare uttalas speci|al|arbet|are.
Ordformer och varianter av specialarbetare
Singular
- specialarbetare
- obestämd grundform
- specialarbetares
- obestämd genitiv
- specialarbetaren
- bestämd grundform
- specialarbetarens
- bestämd genitiv
Plural
- specialarbetare
- obestämd grundform
- specialarbetares
- obestämd genitiv
- specialarbetarna
- bestämd grundform
- specialarbetarnas
- bestämd genitiv
Specialarbetare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet specialarbetare
Det svenska bolaget SKF hade fram till slutet av andra världskriget haft en låg andel av utländsk arbetskraft. Efter det svensk-italienska arbetskraftsavtalet anställdes 181 arbetare den 1 juli 1947, vilket motsvarade mer än 50 procent av den invandrande arbetskraften. Till följd av ett språkligt missförstånd var den arbetskraft som rekryterades överkvalificerad för sina jobb, och italienarna som anställdes på SKF var specialarbetare, men deras arbetsuppgifter begränsades till enklare maskinarbeten. År 1953 hade verkstadsindustrin uthärdat år av ekonomiska svårigheter och företaget bestämde sig för att försöka återföra delar av sin arbetskraft till Italien, för att försöka minska andelen korttidsarbetare på företaget. År 1967 var antalet italienska arbetare på SKF som högst, och uppgick då till 448 personer, av de totala 4920 arbetare på hela företaget, en andel av 9,1%.
Gesällerna hade efter lärlingsperiodens slut och avlagt gesällprov utrustats med ett gesällbrev, motsvarande ett examensbevis. Gesällvandringen företogs av gesällerna såsom rörliga hantverkare, eller specialarbetare, efter läroperiodens avslutning, och förekom framför allt från senmedeltiden till början av industrialiseringen. Den var då en förutsättning för att uppnå ställning som mästare i ett skrå. Lärlingsutbildningen var förlagd hos en enskild mästare, och avsikten med gesällvandringen var för gesällen att göra sig förtrogen med andra och nya arbetsmetoder, andra orter, regioner och länder samt rent allmänt införskaffa livserfarenhet.
