Speciminera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas speciminera

Speciminera uttalas spec|im|in|era -de.

Speciminera betyder författa skrifter som lärdomsprov och speciminera för professur.

Ordformer och varianter av speciminera

Speciminera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet speciminera

Specimensskrift, specimenskrift, specimenarbete eller bara specimen är en äldre typ av akademiskt meriterande arbete, som användes för att exemplifiera skribentens kunskapsnivå och teoretiska kompetens. Att avlägga prov med sådan skrift kallades att speciminera.

Henschen blev student i Uppsala 1862, medicine kandidat 1873, medicine licentiat i Stockholm 1877 samt promoverades 1880 till medicine doktor i Uppsala, sedan han 1879 utgivit en experimentell avhandling Om indigosvafvelsyradt natrons avsöndring i njurarna, för vilken han erhöll Svenska Läkaresällskapets pris. Han utnämndes 1880 till laborator i experimentell patologi och patologisk anatomi i Uppsala, speciminerade 1881 för professuren i praktisk medicin där med en avhandling Studier öfver huvudets neuralgier och utnämndes till ifrågavarande professur 1882. Åren 1886–1900 var han intendent vid kurorten Sätra brunn. Under alla dessa år begärde han sommartid tjänstledigt från professuren och överläkartjänsten vid Akademiska sjukhuset. Åren 1900–12 var han professor i invärtes medicin vid Karolinska institutet i Stockholm. I mars 1923 kallades han att delta i konsultationer vid Lenins sjukbädd.

Myrberg, som blev student i Uppsala 1841, ämnade först ägna sig åt musiken, men hindrades därifrån genom en nervsjukdom, som följde honom under hela livet och vållade honom smärta särskilt i händerna. Han tänkte då på den prästerliga banan och avlade dimissionsexamen 1847. Men studiehåg och begåvning förde honom sedan in på den lärda vägen. Han blev 1851 filosofie doktor och teologie kandidat och förordnades 1852 till docent i teologiska prenotioner vid Uppsala universitet. För sökt adjunktur vid Lunds universitet utgav han 1859 en latinsk kommentar över Johannes första brev och fick 1860 en adjunktstjänst i Uppsala, med vilken kyrkoherdesysslan i Uppsala-Näs prebendepastorat var förenad. Sedan han upprätthållit åtskilliga professorstjänster, speciminerade han 1865 för den lediga professuren i exegetik med en avhandling om aposteln Petrus och den äldsta kyrkans falska gnosis och utnämndes 1866 till professor i exegetik. Han tog avsked 1892.